anarkai

arefeh behbakht

Det är jag som är Affe. Jag heter förstås nåt annat egentligen. Fråga mig om du vill veta :)
Jag är en poet och en idelistisk anarkist. Fast just nu så sliter skrivkrampen itu mina ord så orden går sönder. Revolutionen skriks inte ut av mig utan kramas ut lite tyst med ett stort Affe leende. Det är nog så jag vill ha det. Mina bilder är inte snygga men det kanske är för att jag inte tänker i bilder. Jag tänker mest i ord men framför allt så tänker jag i färg. Färgen finns i dansen, i själen, i dig. Jag tänker i känslor och det jag känner mest för är att få saker att hända. Make it happen. Oyeah.
Så om du ser mig glida omkring på långgatorna stoppa mig när jag dansar fram till musiken i mitt huvud. Så ska vi tillsammans skapa en bild av det vi ska få att hända.

Peace n fetaste affetamin kärlek kicken

Image position

How to make a nice presentation

Choose photo

Choose one of your photos, preferably one depicting yourself or that describes you. Adjust the image position with the tools in the next step. If you want to change to photo for another one, use the image icon in the bottom left corner.

Write a text

What is interesting to know about you? To change to style of the text, click the text icon in the bottom left corner. If you change the color and the text is hard to read you can give it a put a white faded background.

My latest photos

Till och börja med. Alla mina bilder ligger på min andra dator och den har bestämt sig för att trassla. Så fort den skärper sig så kommer resten av sommarbilderna upp.
Men först en bild tagen i ett ögonblick, under en dag som på något blev någon form av vändpunkt. Inte till det bättre men en vändpunkt. En dag där jag växte och fick insikter. Ett möte som fortfarande betyder oändligt mycket. Jag sitter ensam i ett träd i Lund. Det är en av de sista sensommar dagarna och jag har lila och bruna kläder på mig,lager på lager. En gammal man och hans unga dotter börjar tala med mig när jag sitter i trädet. Samtalet börjar med att den gamla mannen ger mig komplimanger för mina ögon. Han tror till en början att jag kommer från Brasilien. Vi diskuterar anarkism, religion, filosofi, konst. Vi pratar om levnadskonst. För en vecka sedan var de fortfarande i mina tankar. I veckan så fick jag ett mejl från dem. Vissa möten kan betyda så mycket. Vissa dagar är både nattsvarta och solskensbländande. En heldag i ett träd med sigur ros i min blick, där jag snarare hör solskenet än känner den. En efterlängtad möte med Fredrik. En Thom som jag tappar bort. En Jonas som jag kramar hårt. Immortal Technique som vänder på min värld. Hiphop som borde alltid vara som det som det var den kvällen. Ett avsked som aldrig blir av. Ett elskåp där jag kastar min väska hårt i marken, först är världen röd i ilskan, sen regnar den röda ilskan bort när tårarna till slut börjar rinna. En Fredrik som tröstar. En centralstation som får höra precis hur arg jag kan bli. En Malmö nattpromenad med Fredrik, vi pratar om att själen, känslorna och psyket. Om biologi och människan som varelse. Dumpster Diving och bröd. Varm gosig Ghandi och en underbar Linda med kärleken som sover drömmar och pratar verklighet med mig. Och en helt oändligt lång dag slutar och jag har så ont och jag har det så bra när Ghandi andas bredvid mig. Hela dagen passerar i revy. Sigur ros och hiphop. Avsked och möten. Men mest av allt minns jag hur det var att sitta i ett träd en vacker höstdag i Lund. Där slutar min dag, där någonstans så ändras mitt liv. Jag vet fortfarande inte till vad. Men när luften inte når mina lungor, när syret inte finns så andas jag minnet av hur det var att sitta i ett träd i Lund.

vi går runt och runt. jag och maliha bondar över Iran-berättelser. och Mohib och Warda snackar mest om bilar.

har ingen aning om varför detta är viktigt för sverige...

August 2008

September 2008

anarkai

arefeh behbakht

How to make a nice presentation

Choose photo

Write a text

My latest photos

Services

Apps

Photos

Support

Språkalternativ