March
Saturday 14 August 2010 photo 1/1
|
- Anders 'liten häst' Ekbladh´-
Sluta trycka upp aceton i min näsa? haha!
Nej, men nu ska vi vara allvarliga här :o !
Det är då som ni vänner/bevakare märker inte Anders som skriver, utan @EmmaDeeb :) Emma 'Bubba’ Deeb, för att vara exakt! Alltså, Anders flickvän sedan bara några få veckor tillbaka. Nu är det så att jag har stulat Anders BDB lite, och han sitter och kollar TV. Jag har sedan ett tag tillbaka bestämt mig för att jag ska skriva några rader här, till Anders. Nu får ju ni vänner/bevakare också läsa såklart, men detta är i första hand till Anders själv.
För att ni andra ska förstå, så ska jag berätta lite om mig själv. Vem jag är, hur jag är, och om hur mitt liv varit, tidigare. Nu när jag tänker på det, så finns det inte så himla mycket Anders vet om mitt tidigare liv, så en del utav detta blir nytt för honom också. Jag kommer vara rakt på sak, och ni får tycka jag är ego, dum i huvudet, hata mig, älska mig, tyck vad ni vill, för detta är JAG, och jag skulle aldrig ändra mig för någon annans skull.
Mitt namn är Emma Magnusson. Men ni kan kalla mig Emma Deeb, eller Bubba, vilket ni nu föredrar. Jag är för det mesta glad, jag är omtänksam, rolig, pervers, och älskar mina vänner. Jag har massvis, massvis, massvis med kärlek att ge, men jag har super svårt att prata om känslor, och har svårt att faktiskt insé att folk har kärlek att ge tillbaka. Jag har ganska kort stubin, och kan lätt bli irriterad eller ledsen. Det är dock bättre än det var tidigare.. Alltså, för några år sedan, hehe. Jag har diagnosen ADHD, lätt ADHD, och det jag har mest svårt för det är koncentrationen. Jag älskar att hålla på med hår, smink, djur, rita/måla, och jag har alltid varit kreativ, men trots det har jag haft det väldigt svårt i skolan. Jag var dum nog att börja skolka redan i 5'an, detta blev bara värre och sedan blev det bråk hemma. Och redan efter knappt ett år så tog socialen hand om mig, och flyttade mig till behandlingshem. Mellan åren 13-16 åkte jag mellan behandlingshem, p12'a, familjehem, och att bo tillsammans med mami. I slutet av 2007 flyttade jag äntligen hem till mami igen. Efter det blev dock tyvärr ingenting bättre. Jag började i en skola som slutade hjälpa mig, så jag hoppade av. Jag skrev in mig på Arbetsförmedlingen, men dem behandlar mig som en retard för att jag har diagnosen ADHD. Och socialen säger att jag måste vara inskriven på AF för att få pengar utav dem. Så här är jag nu. Utan riktigt jobb, utan pengar, och lever på mami. Just nu är det så att jag jobbar på marknad ibland, men det är ju inga speciella tider jag har, utan dem ringer mig när dem behöver personal, så hoppar jag in och tjänar några hundra.
Och ja.. Där har vi en hel del om mig.
Och nu, our first meeting.
Det finns säkert många där ute som undrar hur jag och Anders träffades, och hur det kom sig att vi blev tillsammans. Så här ska ni få en söt liten historia. Eftersom jag också skriver detta till Anders himself, så kommer jag självklart skriva om tankar, känslor, och serious talk.
Jag och Ronja hade fått för oss att vi skulle möblera om på Benjamins rum. Så vi började tidigt, och det tog oss timmar innan vi var klara. Benjamin skulle ha fest på kvällen, och efter några timmars möblerande kommer Benjamin upp med några kompisar och ska bära ner datorn, så att dem kan fixa musik där nere. Dem hämtar först datorn, skärmen, tangentbordet, och datamusen. Dem är borta en stund, och kommer sedan tillbaka för att hämta högtalarna, basen, och några förlängningssladdar. Det var då jag såg dig. Du skämtade om något, jag minns inte vad, men det första jag la märke till vad ditt underbara leende. När ni gått ner med dator sakerna så var min första kommentar till Ronja "Såg du vilket underbart leende han hade?" hon höll med mig, och jag sa också att du var söt. Hon rynkade lite i pannan och tyckte vi hade olika smaker på vilka killar som ser bra ut och inte. Hon påpekade också att du var rödhårig, just eftersom jag alltid haft en slags "fobi" för rödhåriga..
Wow, nu har jag skrivit så mycket att min ADHD gör mig okoncentrerad igen, haha! Detta är verkligen något som jag vill skriva, men det är minst lika roligt att kolla Facebook, kolla lite på TV.. Och massa annat, haha! Men nu ska jag allt ta och fortsätta innan jag blir helt okoncentrerad.
När jag och Ronja hade åkt tillbaka till halland igen, så fick jag ditt nummer, din msn, addade dig på facebook, och massa annat. Det visade sig att vi hade massa saker gemensamt. Musiksmak, filmsmak (förutom skräck, haha!) vi båda älskar mat, och vi allmänt gillar att göra samma saker. Nu när vi är tillsammans så ser jag bara mer och mer saker vi har gemensamt. Även om en del saker bara är småsaker. Och kanske inte gemensamt, men.. Det bara passar så bra. Jag hatar nötter, du tål inte nötter. Båda äter inte tomater, båda ÄLSKAR negerbollar, (haha!), vi gillar samma disney/tecknade filmer, och vi kan helt enkelt bara .. Ligga där, jämte varandra, utan att känna obehag eller tycka det känns knäppt. Jag kan inte riktigt förklara det som vi har. Men haha, nu kom jag av mig lite igen! Vi började snacka mycket på sms, msn, facebook, och jag märkte vilken underbar kille du är. Vi träffades mer när jag åkte till Skåne, och du följde med dem andra killarna upp till Halmstad och umgicks med mig. Detta pågick i några veckor.
The first kiss.
I flera dagar hade vi varit i stugan. Vi hade festat, tagit det lugnt, och haft riktigt kul. Någon dag innan ni skulle åka tillbaka till Skåne så skulle vi sova i stugan igen. Vi låg och snackade om allt och ingenting, alla i stugan, till sent på natten. Dem andra somnade runt 2-3 tiden, men du och jag var vakna ett bra tag till. Vi hade skämtat ett tag om en puss som aldrig blev av. Och vi skämtade om att vi skulle hitta den, eftersom den försvunnit. Så där ligger vi, på en madrass i en stuga mitt i natten, och du frågar "Har du hittat den där pussen än?" "Kanske.." svarar jag, och du kysser mig.
Jag blev helt kall i hela kroppen. Och nu som tiden går känner jag att jag inte ångrar någonting med mig. Jag är så glad att jag hittat dig. Du är som.. Min andra halva. Jag har 2 personer som jag kallat Soulmates, i mitt liv. Dem tyckte som jag, tänkte som jag, och jag hade alltid kul tillsammans med dem. Tills dem visade sig båda två att dem inte var alls som dom visat sig vara. Och jag är stolt, när jag säger att.. Du är mer Soulmate än vad dem två någonsin har varit, eller kommer att vara. Ingen utav oss behöver förklara, för jag vet vad du menar utan att du sagt ett ord, och du detsamma med mig.
"Ångra aldrig något som fått dig att le"
Och det är så sant som det är sagt. Jag är lycklig med dig, det är jag verkligen. Och som jag sa senast igår så ska du vara glad över det som du har. Ett bra jobb, en bra familj, vänner som bryr sig om dig, och en flickvän som älskar dig. Jag vet att du inte mår så bra som du kan göra, men du vet också att jag inte bara vill ses som din flickvän. Jag vill ses som din bästa vän, och flickvän. För att du kan prata med mig om allt, och jag med dig om allt. Det vet jag, för redan efter att ha känt varandra i kanske en vecka så pratade jag en massa med dig om någonting jag annars skulle sagt till min bästa vän. Du är som en bästa vän, fast.. Som jag tycker om att mysa och pussas med, haha! Man brukar säga att under en livstid hittar man 3 personer, som är en sann äkta kärlek, som alltid kommer att bestå. Jag hittade min första kärlek för många år sedan, och vet att han alltid kommer betyda mycket för mig, men.. Han var inte som du, på något vis. Det går inte beskriva vad jag känner för dig. Jag vill bara skryta för hela världen och skrika ut att jag har den finaste pojkvännen i hela världen. För vet du vad? Jag älskar dig. Mer än vad jag någonsin känt för någon annan förut.
/Forever yours Emma Deeb´-
Sluta trycka upp aceton i min näsa? haha!
Nej, men nu ska vi vara allvarliga här :o !
Det är då som ni vänner/bevakare märker inte Anders som skriver, utan @EmmaDeeb :) Emma 'Bubba’ Deeb, för att vara exakt! Alltså, Anders flickvän sedan bara några få veckor tillbaka. Nu är det så att jag har stulat Anders BDB lite, och han sitter och kollar TV. Jag har sedan ett tag tillbaka bestämt mig för att jag ska skriva några rader här, till Anders. Nu får ju ni vänner/bevakare också läsa såklart, men detta är i första hand till Anders själv.
För att ni andra ska förstå, så ska jag berätta lite om mig själv. Vem jag är, hur jag är, och om hur mitt liv varit, tidigare. Nu när jag tänker på det, så finns det inte så himla mycket Anders vet om mitt tidigare liv, så en del utav detta blir nytt för honom också. Jag kommer vara rakt på sak, och ni får tycka jag är ego, dum i huvudet, hata mig, älska mig, tyck vad ni vill, för detta är JAG, och jag skulle aldrig ändra mig för någon annans skull.
Mitt namn är Emma Magnusson. Men ni kan kalla mig Emma Deeb, eller Bubba, vilket ni nu föredrar. Jag är för det mesta glad, jag är omtänksam, rolig, pervers, och älskar mina vänner. Jag har massvis, massvis, massvis med kärlek att ge, men jag har super svårt att prata om känslor, och har svårt att faktiskt insé att folk har kärlek att ge tillbaka. Jag har ganska kort stubin, och kan lätt bli irriterad eller ledsen. Det är dock bättre än det var tidigare.. Alltså, för några år sedan, hehe. Jag har diagnosen ADHD, lätt ADHD, och det jag har mest svårt för det är koncentrationen. Jag älskar att hålla på med hår, smink, djur, rita/måla, och jag har alltid varit kreativ, men trots det har jag haft det väldigt svårt i skolan. Jag var dum nog att börja skolka redan i 5'an, detta blev bara värre och sedan blev det bråk hemma. Och redan efter knappt ett år så tog socialen hand om mig, och flyttade mig till behandlingshem. Mellan åren 13-16 åkte jag mellan behandlingshem, p12'a, familjehem, och att bo tillsammans med mami. I slutet av 2007 flyttade jag äntligen hem till mami igen. Efter det blev dock tyvärr ingenting bättre. Jag började i en skola som slutade hjälpa mig, så jag hoppade av. Jag skrev in mig på Arbetsförmedlingen, men dem behandlar mig som en retard för att jag har diagnosen ADHD. Och socialen säger att jag måste vara inskriven på AF för att få pengar utav dem. Så här är jag nu. Utan riktigt jobb, utan pengar, och lever på mami. Just nu är det så att jag jobbar på marknad ibland, men det är ju inga speciella tider jag har, utan dem ringer mig när dem behöver personal, så hoppar jag in och tjänar några hundra.
Och ja.. Där har vi en hel del om mig.
Och nu, our first meeting.
Det finns säkert många där ute som undrar hur jag och Anders träffades, och hur det kom sig att vi blev tillsammans. Så här ska ni få en söt liten historia. Eftersom jag också skriver detta till Anders himself, så kommer jag självklart skriva om tankar, känslor, och serious talk.
Jag och Ronja hade fått för oss att vi skulle möblera om på Benjamins rum. Så vi började tidigt, och det tog oss timmar innan vi var klara. Benjamin skulle ha fest på kvällen, och efter några timmars möblerande kommer Benjamin upp med några kompisar och ska bära ner datorn, så att dem kan fixa musik där nere. Dem hämtar först datorn, skärmen, tangentbordet, och datamusen. Dem är borta en stund, och kommer sedan tillbaka för att hämta högtalarna, basen, och några förlängningssladdar. Det var då jag såg dig. Du skämtade om något, jag minns inte vad, men det första jag la märke till vad ditt underbara leende. När ni gått ner med dator sakerna så var min första kommentar till Ronja "Såg du vilket underbart leende han hade?" hon höll med mig, och jag sa också att du var söt. Hon rynkade lite i pannan och tyckte vi hade olika smaker på vilka killar som ser bra ut och inte. Hon påpekade också att du var rödhårig, just eftersom jag alltid haft en slags "fobi" för rödhåriga..
The first kiss.
I flera dagar hade vi varit i stugan. Vi hade festat, tagit det lugnt, och haft riktigt kul. Någon dag innan ni skulle åka tillbaka till Skåne så skulle vi sova i stugan igen. Vi låg och snackade om allt och ingenting, alla i stugan, till sent på natten. Dem andra somnade runt 2-3 tiden, men du och jag var vakna ett bra tag till. Vi hade skämtat ett tag om en puss som aldrig blev av. Och vi skämtade om att vi skulle hitta den, eftersom den försvunnit. Så där ligger vi, på en madrass i en stuga mitt i natten, och du frågar "Har du hittat den där pussen än?" "Kanske.." svarar jag, och du kysser mig.
Jag blev helt kall i hela kroppen. Och nu som tiden går känner jag att jag inte ångrar någonting med mig. Jag är så glad att jag hittat dig. Du är som.. Min andra halva. Jag har 2 personer som jag kallat Soulmates, i mitt liv. Dem tyckte som jag, tänkte som jag, och jag hade alltid kul tillsammans med dem. Tills dem visade sig båda två att dem inte var alls som dom visat sig vara. Och jag är stolt, när jag säger att.. Du är mer Soulmate än vad dem två någonsin har varit, eller kommer att vara. Ingen utav oss behöver förklara, för jag vet vad du menar utan att du sagt ett ord, och du detsamma med mig.
"Ångra aldrig något som fått dig att le"
Och det är så sant som det är sagt. Jag är lycklig med dig, det är jag verkligen. Och som jag sa senast igår så ska du vara glad över det som du har. Ett bra jobb, en bra familj, vänner som bryr sig om dig, och en flickvän som älskar dig. Jag vet att du inte mår så bra som du kan göra, men du vet också att jag inte bara vill ses som din flickvän. Jag vill ses som din bästa vän, och flickvän. För att du kan prata med mig om allt, och jag med dig om allt. Det vet jag, för redan efter att ha känt varandra i kanske en vecka så pratade jag en massa med dig om någonting jag annars skulle sagt till min bästa vän. Du är som en bästa vän, fast.. Som jag tycker om att mysa och pussas med, haha! Man brukar säga att under en livstid hittar man 3 personer, som är en sann äkta kärlek, som alltid kommer att bestå. Jag hittade min första kärlek för många år sedan, och vet att han alltid kommer betyda mycket för mig, men.. Han var inte som du, på något vis. Det går inte beskriva vad jag känner för dig. Jag vill bara skryta för hela världen och skrika ut att jag har den finaste pojkvännen i hela världen. För vet du vad? Jag älskar dig. Mer än vad jag någonsin känt för någon annan förut.
/Forever yours Emma Deeb´-
Comment the photo
I flera dagar hade vi varit i stugan. Vi hade festat, tagit det lugnt, och haft riktigt kul. Någon dag innan ni skulle åka tillbaka till Skåne så skulle vi sova i stugan igen. Vi låg och snackade om allt och ingenting, alla i stugan, till sent på natten. Dem andra somnade runt 2-3 tiden, men du och jag var vakna ett bra tag till. Vi hade skämtat ett tag om en puss som aldrig blev av. Och vi skämtade om att vi skulle hitta den, eftersom den försvunnit. Så där ligger vi, på en madrass i en stuga mitt i natten, och du frågar "Har du hittat den där pussen än?" "Kanske.." svarar jag, och du kysser mig."
haha, minnen :)
Du kan radera denna text nu om du inte själv vill behålla den förståss... :)
Shiet !
Får ju tårar i ögonen , !!!
TA HAND OM EMMA NU ANDERS !"
Annars får du mig efter dig ;O !
Hahhahahah !
Hoppas du hare bra bajshögen :) <3
Jag är glad att du hittat någon som verkligen kan ta hand om dig och gör dig glad. Har aldrig sett dig såhär :)
Och p.s Hej Anders ;p Jag hittade din bdb och snokade, så hittade jag detta hehe. Ta hand om henne :)
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/andigo/469030255/
Visa toppen
Show footer