November
Thursday 24 December 2009 photo 2/2
|
Sorry att jag posta den senare än jag sa....<_<
trodde jag var smart som for hit men det visa sig att mina andra
syskon och syskon barn också bestämde sig för att komma hit ^^;;
Iallafall! GOD JUL!
Stilla natt...
(c)Rin-Rin
Den kyliga vinter vinden lekte med hennes långa bruna lockar medans hon tittade på sitt armbandsur. Hon var fortfarande lika sen som förra gången hon hade kollat.
Butiksbiträdet hade varit alldeles för sällskapssjukt. Dock kunde hon inte alls påminna sig speciellt mycket om själva besöket i affären, för så fort hon hade satt foten utanför glasdörren så hade vistelsen känts som en trevlig dröm som man inte riktigt minns när man vaknar. Den finns där i bakhuvudet och gjorde en oförklarligt glad men så fort man ville kolla närmare på den så försvann den.
En snöflinga föll på hennes kind då hon la tillbaka handen på styret och huttrandes skyndade på sina steg för att sedan plötsligt tvärnita. Hon backade och tittade in i den mörka gränden. Den borde vara en genväg. Hon ville påminna sig om att hon hade tagit den förut.
Så hon vände på vagnen och körde in i gränden med den. Men hon hade bara kommit några steg då barnet i vagnen började gråta. Hon stannade, böjde sig fram och sträckte sig mot bebisen för att se vad som var på tok.
Det var då som en stor klobeklädd hand grabbade tag i hennes huvud. Påsen som hade hängt på styret slog i marken före hon gjorde det.
Papperspåsen verkade vara av god kvalité så den skulle inte gå sönder av att ligga på den våta marken. Loggan i guld förstärkte det intrycket. Namnet på affären stod inte i text men loggan var en åtta, eller möjligtvis ett timglas. Det var lite svårt att avgöra med tanke på att loggan lika gärna hade kunnat vara en tribal tattuering.
Påsens snövita yta blev dock helt oväntat, bara några sekunder efter att den tog mark, fläckad djup-röd.
Det var ungefär då som hennes ben, som låg brevid påsen, slutade rycka frenetiskt och ett förvridet skratt ekade genom gränden.
Ägaren till skrattet hade ett lika förvridet ansikte, hans långa hår var så smutsigt att man inte längre såg vilket färg det hade varit och tyget som hängde från hans seniga kropp kunde inte längre beskrivas som kläder.
Eftersom kvinnan inte längre hade något att erbjuda honom så hasade han sig sakta över till barnvagnen och sträckte ut sina klor mot barnet som tittade upp mot honom med ett frågande uttryck.
Klorna skulle just till att sluta sig om det lilla huvudet då en röst hördes i gränden.
"oj, oj, oj, stackars stackars liten. Zenn kommer bli väldigt ledsen att du återvänder till oss redan." Påsen rasslade då den lyftes från marken. "oj då, Zenn kommer bli -väldigt- upprörd."
Monstret som såg sin chans till ett mer kryddigt mål mat än en ren nyfödd, snurrade runt för att anfalla men hans kropp frös till is och vägrade röra på sig så fort monstret såg den som talat.
Monstret hoppades innerligt att varelsen framför honom inte skulle lägga märke till honom, Inte skulle besvära sig med att avsluta hans liv. Ifall han inte rörde sig ens för att andas kanske varelsen bara skulle försvinna.
Men deras ögon möttes och kanterna på varelsens bleka läppar pekade uppåt och de vita ögonen var kalla.
"Tsk, barn, jag gissar att du i ditt tillstånd har glömt regeln som sådana som du och jag -måste- följa. Regeln om rättvist utbyte." Monstrets ögon gick från höger till vänster och tillbaka i frenetisk fart, skulle han hinna fly? "Du är skyldig Zenn en av hans kära vänner och du är skyldig det dära barnet en familj eftersom du just tog dens enda levande släkting ur världen."
Eftersom varelsen var för kort för att nå upp till monstrets axlar la varelsen armen om monstrets midja istället. "Så vad tänker du göra åt saken....hmmmm?"
Comment the photo
korthistorier med gänget X3
det var Randi som var barnet, Meep som var monstret och <br />
Francis som var varelsen XD
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/antique-soul/432817210/
Visa toppen
Show footer