November
Thursday 18 October 2007 photo 3/4
|
hej sötnos. har tänkt på dig hela dan så kändes dumt att inte skriva nånting. det känns så otroligt tomt utan dig. och varje tår jag fäller är för dig. jag har ingen annan anleding att gråta. som nu tillexempel, när jag skriver det här. jag gör allt för att inte gråta. fast tåren dansar vid ögonlocket. jag orkar inte gå igenom det här mer. det gör så himla ont. och jag har sånt jävla dåligt samvete. för att jag inte ställde upp som jag lovade, för jag startade alla bråk. men vi hade det bra ibland när vi träffades också, eller hur? som den gången när du och micke (?) kom hem till tintin aspackade. ni skulle sova där, för no kom inte ifrån ängelholm. vi hade bråkat dan innan så jag var lite ledsen för det. när du hade varit på toaletten och jag skulle gå ut på balkongen för att få vara ensam möttes vi i hallen. då tog dina starka händer på mina armar och även om det var becksvart såg jag din blick när du tittade mig i ögonen och frågade hur det var. jag frågade tyst och försiktigt om vi kunde gå ut på balkongen och snacka. du log och sa 'självklart...' du gick först in i tintins rum och gjorde någonting och jag gick ut på balkongen.. när du kom ut satt jag där invirad i täcket och tittade rätt ut i luften. du satte dig bredvid mig och tände en cigg. efter du tagit några av dina speciella bloss som bara du kan frågade du hur det var. allt jag sa var 'bajs' och du bad mig förklara mer detalijerat. jag visste inte vad jag skulle säga så det blev bara massa 'det är bara bajs. jag vet inte. allt är skit.' sen sa jag förlåt för vårt lilla bråk och du bara flinade till. och jag bara log, för då visste jag att det var okej.. sen frågade jag hur det var med dig. och du började förklara att livet är skit. hur det var med din familj. och då insåg jag hur dåligt du än mådde. men tillräkligt dåligt för något sånthär? nej, det trodde jag aldrig.. klart jag visste att du mådde dåligt, klart som fan. men aldrig trodde jag du mådde så jävla dåligt. iallafall, tillbaka till den kvällen.. vi snackade inte så mycket mer efter det.. efter du rökt klart satt vi tysta ett tag och bara tittade. sen började jag frysa jättemycket och jag frågade om vi kunde gå in. och det kunde vi klart. jens och tintin sov sött i sängen och micke (?) satt vid datorn.. vi la oss på madrassen tintin hade lagt åt oss på golvet. du snodde hela täcket kommer jag ihåg, så vi tjaffsade lite om det :p sen stack micke (?) för han tyckte det var drygt. du ville följa med, men jag tvingade dig att stanna kvar! självklart lyckades jag med min envishet :D sen låg vi där och jag minns att jag tittade rätt upp i taket. du tog min hand och höll den hårt. så låg vi ett tag. sen ville du ha vatten. så du tjatade typ 5 minuter på mig tills jag gick och hämtade vatten till dig. sen ville du ha mer, men då fick du faktiskt lyfta på rumpan och gå själv :) efter ett tag vaknade tintin.. och hon ville prata med dig så ni gick ut på balkongen. när ni kom tillbaka ville du sova. jag minns att tintin hade sagt till dig ''lek inte med anyas känslor, hon vill inte bli sårad.'' visst, det var snällt av henne men jag ville njuta av den stunden med dig. jag har ju inte känslor för dig, men ändå njöt jag av din närvaro just den studen. jag somnade utan täcke.. och vaknade med dig mot mig med ansiktet. du är söt när du sover :) sen skulle vi båda hem.. vi gick med tintin och jens till statiol. när du skulle dra sa du bara hejdå och gick. men du vände dig om och tittade på mig med ledsen/besviken blick. det var allra sista gången jag fick se och prata med dig.. du anar inte hur jobbigt det är. hur mycket jag gråter för dig. hur mycket jag önskar man kunde spola tillbaka tiden. jag vill ha dig i livet oscar! jag vill kunna ringa dig när jag mår dåligt och vill ha tröst. för jag vet du hade kunnat trösta mig, du var sån som person. men det är försent nu. och ordet 'försent' är det värsta ord jag vet. varför existerar det ens? fan oscar. jag känner mig tom på något vis. men jag kämpar, bara för din skull. jag vet att du inte orkar se alla så nere och deprimerade. jag kämpar vidare, vi ses ju en dag igen. eller hur? oscar robin dahlgren, jag fick aldrig chansen att säga det men jag älskar dig. jag älskar dig ända upp till himlen. så jag hoppas du känner det och tror på mig. för varje ord jag sagt till dig menar jag, ont som gott. glöm aldrig, du har alltid varit och kommer alltid vara en del av mig. ses snart sötnos. puss på dig. <3
Annons
Comment the photo
Anonymous
Mon 5 Nov 2007 21:20
man kan inte hålla tårarna tillbaka.. fint..
Anonymous
Fri 19 Oct 2007 07:27
så fint, får nästan rysningar :\ <3
Anonymous
Thu 18 Oct 2007 23:08
otroligt vackert.
Anonymous
Thu 18 Oct 2007 22:43
Aaaw, så sött :(
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/anyiis/108948544/
Visa toppen
Show footer