Mitt i prick

Jag har den senaste tiden funderat en hel del över vem jag är, och vem jag förväntas vara. Jag upplever att många människor i min närhet inte känner mig alls så väl som de tror, och det är jobbigt för det innebär att jag hela tiden måste förklara och försvara mig själv. Varför jag tycker som jag tycker, varför jag gör som jag gör och varför jag inte vill det andra tycker att jag "borde" vilja.

Jag har alltid varit lite av en outsider, en betraktare som aldrig riktigt haft något behov eller intresse av att vara som alla andra. Tvärt om har jag alltid lagt ett stort värde i att våga vara mig själv trots motstånd. Och jag har därför i allmänhet rätt svårt för människor som jag upplever inte klarar av att stå på sig och som tänker för mycket på vad andra ska tycka.

Fanny sätter huvudet på spiken när hon skriver om sig själv här. Jag känner att hon lika gärna skulle kunna beskriva mig. Jag är ingen flamsig person, och jag har inget stort behov av att vara social. Jag uppskattar allvar och eftertanke betydligt mer, men jag är en ganska trevlig typ i alla fall. Det är dock rätt surt att aldrig bli accepterad för den jag är, utan att hela tiden förväntas vara annorlunda. Det tar på krafterna att behöva försvara sin person jämt och ständigt.

Ibland händer det att folk utgår från att jag har tråkigt, att jag inte uppskattar livet. Detta stämmer emellertid inte. Jag har bara inget behov av att bli underhållen jämt och ständigt, inget behov av att alltid ha kul.
                                                                                -Den rabiata orakade flat-feministen Fanny!

There are more blog posts on this day (2)