May
Wednesday 2 January 2008 photo 1/1
|
Ibland har man för mkt i huvudet som bara måste ut, lr hur? :P "Mina tankar far omkring som den värsta orkanen i Nordamerika. Jag jämför sättet mitt hjärta pumpar blod på som stormen river upp varenda droppe i Atlanten. Mina händer skakar och jag sätter mig snabbt ner på marken. Den kalla asfalten tror nog att den skapar balans med värmen i min kropp, men den skapar bara blixtrar och dunder. Luften känns trång, jag har svårt att andas och det luktar hjärtstillestånd. Du bryter dig igenom mitt mentala immunförsvar, du trampar, spottar och skräpar ner. Härinne luktar bara skit nu efter allt du lämnat kvar. Det gör så jävla ont att se dig och jag försöker bryta mig loss med all hjälp jag kan få men oftast verkar det helt hopplöst. Du vet mycket väl om att det finns en spricka där du trampat som mest, varför ska du försöka bryta upp den hela tiden? Ja, ditt utrymme finns kvar därinne, ditt krypin som tar upp 90% av allt. Du anar inte som jag och mitt jävla blod kämpar med att bilda en stenhård mur så att du aldrig kan komma in igen. Etthundrasjuttiosju dagar sen jag först fick syn på dig nu, idag. Jag räknade precis ut det. Jag satt med tungspetsen halvt spetsad mellan mina tänder och jag räknade dag för dag på almanackan. Den tionde juli 2007. Jag minns att det regnade lite, jag och min syster raggade öl och där kom du in i bilden. Du och några andra, men de lyckades inte fånga min uppmärksamhet som du gjorde. Keps, trasiga byxor och en vanlig gammal t-shirt. Det bar du och där var du och du var precis vad jag ville ha. Det jag helst vill ha fram nu är hur mycket jag faktiskt hatar att du ens existerar, inte för att det aldrig blev något utan mest för att du förstör för mig nu. Jag sitter fortfarande fast vid samma ställe där du band mig för etthundrasjuttiosju dagar sen. Du har aldrig tänkt på att titta till mig då och då för att se om jag fortfarande lever? För till och med jag själv börjar fundera nu. Jaja, finns inte mer att göra än att vänta. Jag vill nog mest bara att någon räddar mig, och jag känner att någon har klarat mer än halva vägen och har inte långt kvar. Jag väntar."
Annons
Comment the photo
Anonymous
Thu 3 Jan 2008 11:59
sJUKT BRA SKRIVET LINNEA <3
Anonymous
Thu 3 Jan 2008 01:34
en fika sen är det fixat <3<3
Aodolin
Wed 2 Jan 2008 23:28
ja, men ibland falle man illbaka lite och då märker man att man inte fått med sig allt därirån man var och då år man ett steg tillbaka =/
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/aodolin/144405855/
Visa toppen
Show footer