hmmm,
var på bedömningssamtal i torsdags, skolan hade invigning och det fanns en massa gratis bubbel,blev väl lite många glas, men jag var duktig och åkte hem när jag kände ångesten krypa lite, stolt över det. vi får se vad jag får för hjälp, gjorde klart att jag inte ville ha någon medicin iallafall..

jag längtar bara tills jag får någon slags hjälp så att jag kan lära mig hantera mina relationer, så jag kan kontakta Måns igen och se om han fortfarande har känslor för mig då...
det känns bara så jävla rövigt att veta att den enda man vill vara med älskar en, men att i väntan på att man själv ska plocka upp sina bitar och lära sig leva med sig själv så kanske de tröttnar och slutar älska en..
jag är så jävla rädd.

haft en uppåtperiod i någon vecka nu men känner idag att det kanske inte kommer hålla... vill hels gå och lägga mig snart nu så att jag inte hinner grubbla så mycket.

kommer åka till stockholm den 12e april och jag vill bara höra av mig till Måns hela tiden.. jag saknar honom så att det känns som att jag går sönder. men jag vet att han bara kommer bli ledsen, och jag med.
Jag önskar jag kunde vara det han behövde.

Hoppas du får hjälp och att det sen blir ni två. Kram!