November
Monday 30 March 2009 photo 1/1
|
Vi börjar glömma, där vi orubbligt balanserar oss fram, att det kan funnits en tid då vi var unga kroppar som vibrerade av levande kraft.
Det är knappast trösterikt att minnas en sådan känsla, och därför trubbas den av i våra hjärnor. Men det fanns en tid då var och en av oss stod naken inför världen och mötte livet som ett allvarligt problem som berörde oss nära och panssionerat.
Det fanns en tid när det var ett brinnande intresse för oss att uppdaga om det fanns en Gud eller inte.
Längre tillbaka fanns det tider då vi undrade av hela vår själ vad världen var för något, vad kärlek var, vad vi själva var för några.
De kroppar som vi älskade, de sanningar vi sökte, de gudar som vi frågade ut: vi är döva och stumma inför dem nu, trygga och automatiskt balanserar vi mot den oundvikliga graven, under beskydd av vårt sissta sinne.
Det är knappast trösterikt att minnas en sådan känsla, och därför trubbas den av i våra hjärnor. Men det fanns en tid då var och en av oss stod naken inför världen och mötte livet som ett allvarligt problem som berörde oss nära och panssionerat.
Det fanns en tid när det var ett brinnande intresse för oss att uppdaga om det fanns en Gud eller inte.
Längre tillbaka fanns det tider då vi undrade av hela vår själ vad världen var för något, vad kärlek var, vad vi själva var för några.
De kroppar som vi älskade, de sanningar vi sökte, de gudar som vi frågade ut: vi är döva och stumma inför dem nu, trygga och automatiskt balanserar vi mot den oundvikliga graven, under beskydd av vårt sissta sinne.
Visa toppen
Show footer