Alla menningar som samlas i mig är för korta,
mitt liv är som ett pussel, hälfen av bitarna är borta.
se mig i ögonen, visa att ni ser,
men när alla tittar ner, så får jag allt att gå fel.
jag tappar hoppet om kärleken,livet och världen
undrar verkligen om folk tycker jag är värd en. 
försöker bygga upp ett liv som inte finns,
kan inte fortsätta så, vill bara lägga mig ner.
jag varndrar steg för steg,
men alla problem har sakta fått mig sluta le.

kan inte tänka klart, vill bara vända om.
kan inte själv beskriva hur jag känner som.

känns som man lever i en mörk bubbla där inte någon ser en. som inte det störta spjutet kan få den att spricka. försöker skrika ut allt inom mig, hoppet om att allt kommer lösa sig. kan inte finna ord, inte inte finna tröst, folks sanna ord behövs. <br />
<br />
nästan varje dag på en avlägsen plats helt ensam, tittandes på det vackra omkring mig. vinden som smeker mitt hår, fåglarnas kvitter hörs i mina öron, solen som lyser så fint från himmelen. allt det där fina hör ihop, önkar att jag hade något extra fint jag med. något som kunde få mig lycklig.<br />
<br />
aja, nu skriver ja för mycket.. finns alltid för dig med!<3<3