Wednesday 11 June 2008 photo 1/1
|
En dikt:
Idag var jag ensam. Josef åkte iväg och jag blev ensam.
Jag såg mopeden åka iväg så fin och vit. Han lämnade mig kvar i tråkighetens skit.
Han tog bussen från djurås ända till floda. Jag satt här hemma och drack inte en päronsoda.
När han väl var borta och dammet lagt sig. Visste jag inte vad jag skulle göra, så jag satt mig.
Ned på en stol och läste reklam Sen sa jag hej till iris marsvin som var tam.
Tiden fortsatte. Och edith längtade efter en caffe latte.
Tiden var så nersaktad. Man skulle kunna se hur en ko i slowmotion blev slaktad.
Pappa var det sällskap jag hade. Precis som janne magnusson har Madde.
Så när pappa åkte iväg han med. Kan ni nog förstå hur jag led.
Jag försökte installera ett program i min telefon, men det funkade inte för programmet var i filformatet JAD. Jag blev inte glad.
Till slut kom äntligen min pappa. Jag såg honom genom fönstret och sprang ned för vår trappa.
Vi satte oss och tog lite fika. Sedan öppnade pappa räkningarna och såg att vi den här månaden inte var så rika.
Sen kom josef hem och tyckte han var en tuff man. Men jag var pissed off och struntade i han.
Rågat var mitt mått. Det kändes som att dra en icke giltig vinstlott.
Utanför fönstret det haglar. Josef är envis att visa det nagellack som Mirell har målat på hans naglar.
Slut.
Idag var jag ensam. Josef åkte iväg och jag blev ensam.
Jag såg mopeden åka iväg så fin och vit. Han lämnade mig kvar i tråkighetens skit.
Han tog bussen från djurås ända till floda. Jag satt här hemma och drack inte en päronsoda.
När han väl var borta och dammet lagt sig. Visste jag inte vad jag skulle göra, så jag satt mig.
Ned på en stol och läste reklam Sen sa jag hej till iris marsvin som var tam.
Tiden fortsatte. Och edith längtade efter en caffe latte.
Tiden var så nersaktad. Man skulle kunna se hur en ko i slowmotion blev slaktad.
Pappa var det sällskap jag hade. Precis som janne magnusson har Madde.
Så när pappa åkte iväg han med. Kan ni nog förstå hur jag led.
Jag försökte installera ett program i min telefon, men det funkade inte för programmet var i filformatet JAD. Jag blev inte glad.
Till slut kom äntligen min pappa. Jag såg honom genom fönstret och sprang ned för vår trappa.
Vi satte oss och tog lite fika. Sedan öppnade pappa räkningarna och såg att vi den här månaden inte var så rika.
Sen kom josef hem och tyckte han var en tuff man. Men jag var pissed off och struntade i han.
Rågat var mitt mått. Det kändes som att dra en icke giltig vinstlott.
Utanför fönstret det haglar. Josef är envis att visa det nagellack som Mirell har målat på hans naglar.
Slut.
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/batteriknutte/221478448/