Det finns en person som även jag ser upp till '& det är min pappa.
Han har alltid stöttat mig och hjälpt mig så gott han kan, även fast jag har varit en idiot mot honom..
Nu har han skadat sig själv utav misstag, genom att ha borrat sig i ögat..
Ni tänker säkert som jag, hur lyckas man??
Tydligen så går allt..
'& min stora syster påstår att hon älskar honom, men om man verkligen älskar någon..
Borde man då inte ställa upp '& finnas där för den personen precis som min pappa gjort för mig?
I'm not perfect, but I try to be.

Hade han älskat sin dotter i detta fall som faktiskt är jag så skulle han funnits för mig och stöttat mig med allt som jag någonsin har gått igenom. Mina två aborter som inte varit det lättaste i livet, allt som har med skolan att göra. Sedan mamma och pappa separerade har han som sagt inte en enda gång skickat ett sms till mig och frågar hur jag mår eller mått och då anser jag inte att man "älskar" sin dotter för den delen heller.
Han kan sitta och skriva "jag älskar dig" på facebook för att det ska se bra ut utåt till resten utav släkten men han bevisar ren fucking motsats i detta läget. Tyvärr, men de är så dagens läge ser ut Alexsandra och det är ingenting som varken du eller jag kan ändra på. Han har gjort ett val, att inte vilja ha med mig eller mitt liv att göra överhuvudtaget och såklart så finns där inga hinder, jag har aldrig hindrat honom!