Monday 21 April 2008 photo 12/12
|
I trängseln utanför.
Sen december ingen snö.
Jag följer efter dig,
genom kön.
Du stryker fingrarna,
lätt mot min kind.
Och i ett ögonblick,
då allt står still,
så får jag en chans att säga,
allt det jag aldrig sagt,
så får jag en chans att ge dig,
allt det du aldrig haft.
Men var för feg.
Det finns ett enkelt svar.
Du är varm när jag är kall.
Du tar så lite plats.
Jag tar allt.
Jag trycker läpparna,
lätt mot din hals.
Jag frågar "gråter du?"
Du smakar salt.
Du gav mig en chans att säga,
allt det jag aldrig sagt.
Du gav mig att en chans att ge dig,
allt det jag aldrig ger dig.
Dom små små orden är svåra ord.
Och de hårda orden är enkla ord.
Jag fick chansen, du gav mig chansen,
men nu är det för sent.
Nu är det för sent. <!-- // CONTENT -->
Sen december ingen snö.
Jag följer efter dig,
genom kön.
Du stryker fingrarna,
lätt mot min kind.
Och i ett ögonblick,
då allt står still,
så får jag en chans att säga,
allt det jag aldrig sagt,
så får jag en chans att ge dig,
allt det du aldrig haft.
Men var för feg.
Det finns ett enkelt svar.
Du är varm när jag är kall.
Du tar så lite plats.
Jag tar allt.
Jag trycker läpparna,
lätt mot din hals.
Jag frågar "gråter du?"
Du smakar salt.
Du gav mig en chans att säga,
allt det jag aldrig sagt.
Du gav mig att en chans att ge dig,
allt det jag aldrig ger dig.
Dom små små orden är svåra ord.
Och de hårda orden är enkla ord.
Jag fick chansen, du gav mig chansen,
men nu är det för sent.
Nu är det för sent. <!-- // CONTENT -->


Visa toppen
Show footer