July
Monday 13 October 2008 photo 10/10
|
Isabelle Ågren, 14 år.
Längtar två år fram. 2 år som förhoppningsvis
ska ta henne till sunt förnuft och mognad.
Under ytan är hon väldigt osäker, men gör allt i världen
för att det inte ska lysa igenom. Hon gömmer den egentliga
Isabelle bakom flera lagers foundation
och äter knappt en fjärdedel av det mamma
tvingar henne att lägga på tallriken.
Känner sig ganska vilsen i världen. Vet att hon inte är rätt,
gör rätt, tänker rätt men vet inte hur man bryter sig loss.
När hon tillåter sig själv eller när hon inte orkar förtränga mer
så gråter hon. För hur hon än trycker upp tuttarna,
vilken kille hon än försöker med
är ingen bekräftelse i världen tillräcklig.
För ändå drömmer hon sig bort om kvällarna,
önskar att världen var vackrare och att hon passade i den.
Det är omöjligt.
För allt hon är, är hon inte.
- - - - - - -
En liten svenska-uppgift som Isabelle tog lite seriösare
än vad hon behövde. Man skulle skriva hur man trodde
andra uppfattade en, men det kändes alldeles för svårt.
Så jag skrev ihop något om hur jag var/kände mig i 13-14 års åldern
och hur jag ser på många 13/14-åringar idag.
Tjejgruppen är det bästa man kan gå med i tycker jag,
för att "bryta sig loss", hitta rätt väg osv.
Aja.
Längtar två år fram. 2 år som förhoppningsvis
ska ta henne till sunt förnuft och mognad.
Under ytan är hon väldigt osäker, men gör allt i världen
för att det inte ska lysa igenom. Hon gömmer den egentliga
Isabelle bakom flera lagers foundation
och äter knappt en fjärdedel av det mamma
tvingar henne att lägga på tallriken.
Känner sig ganska vilsen i världen. Vet att hon inte är rätt,
gör rätt, tänker rätt men vet inte hur man bryter sig loss.
När hon tillåter sig själv eller när hon inte orkar förtränga mer
så gråter hon. För hur hon än trycker upp tuttarna,
vilken kille hon än försöker med
är ingen bekräftelse i världen tillräcklig.
För ändå drömmer hon sig bort om kvällarna,
önskar att världen var vackrare och att hon passade i den.
Det är omöjligt.
För allt hon är, är hon inte.
- - - - - - -
En liten svenska-uppgift som Isabelle tog lite seriösare
än vad hon behövde. Man skulle skriva hur man trodde
andra uppfattade en, men det kändes alldeles för svårt.
Så jag skrev ihop något om hur jag var/kände mig i 13-14 års åldern
och hur jag ser på många 13/14-åringar idag.
Tjejgruppen är det bästa man kan gå med i tycker jag,
för att "bryta sig loss", hitta rätt väg osv.
Aja.
Visa toppen
Show footer