July
Monday 24 November 2008 photo 2/2
|
warrior
Fortsättning..
Jag: Min lärare var stressad, så hon kastade ur sig något som hon själv inte förstod. Det visste jag från början,
jag ville få henne att förstå det själv.
Men jag känner mig ändå så trött på allt.
Varför ska jag jämt ta upp konflikter, prata folk till rätta?
Jag orkar inte gå och vara frustrerad, arg eller ledsen hela tiden.
Det tar krafter och då kan jag inte sköta det som ska skötas sen. Som skolan t.ex. Jag räcker inte till.
Mamma: Du verkar behöva vila. Vill du gå hem idag? Du smiter inte, däremot smiter läraren från sitt ansvar.
Jag: Att folk är så ointelligenta, oförstående, så himla svåra!
Får mig att känna att jag måste göra något åt situationen.
Men jag orkar inte det OCH skolplikter.
Jag hänger inte med i matten, har två svenska-uppgifter ogjorda
som båda ska vara inne imorgon, jag "bråkar" med klassen.
Enda stället jag kan få lugn och ro på är hemma.
Jag vet inte om jag blir av med min frustration genom att jag
går hem. Dessutom är det alltid samma problem.
Att går man hem från skolan så missar man massor,
och då får man tillbaka allt fyrfaldigt.
Lärarna typ ser en som svag på något sätt känns det som.
Svenskaläraren började ju vår argumentation
sen efter lektionen med att säga:
"Ja, du har ju inte varit så mycket på svenskalektionerna på sistone"
Jag hade missat två lektioner, och det har inte ens med saken att göra.
Fortsättning..
Jag: Min lärare var stressad, så hon kastade ur sig något som hon själv inte förstod. Det visste jag från början,
jag ville få henne att förstå det själv.
Men jag känner mig ändå så trött på allt.
Varför ska jag jämt ta upp konflikter, prata folk till rätta?
Jag orkar inte gå och vara frustrerad, arg eller ledsen hela tiden.
Det tar krafter och då kan jag inte sköta det som ska skötas sen. Som skolan t.ex. Jag räcker inte till.
Mamma: Du verkar behöva vila. Vill du gå hem idag? Du smiter inte, däremot smiter läraren från sitt ansvar.
Jag: Att folk är så ointelligenta, oförstående, så himla svåra!
Får mig att känna att jag måste göra något åt situationen.
Men jag orkar inte det OCH skolplikter.
Jag hänger inte med i matten, har två svenska-uppgifter ogjorda
som båda ska vara inne imorgon, jag "bråkar" med klassen.
Enda stället jag kan få lugn och ro på är hemma.
Jag vet inte om jag blir av med min frustration genom att jag
går hem. Dessutom är det alltid samma problem.
Att går man hem från skolan så missar man massor,
och då får man tillbaka allt fyrfaldigt.
Lärarna typ ser en som svag på något sätt känns det som.
Svenskaläraren började ju vår argumentation
sen efter lektionen med att säga:
"Ja, du har ju inte varit så mycket på svenskalektionerna på sistone"
Jag hade missat två lektioner, och det har inte ens med saken att göra.
Visa toppen
Show footer