Okej, nu gör jag bara så här för att alla ska veta, att mitt ljud till datorn är borta, dött, försvunnet, finns inte längre, eftersom en sladd som jag inte vet vilken det är har blivit bortrycken från datan, av en best, ett riktigt odjur, ett monster! Nämligen, min mamma..
De var då en vanlig vår-dag, fåglarna kvittrade, allas mammor var på jobbet, tonåringarna låg och sov denna påsk-lovs-dag, förutom Sara. Fåglarna flög och kvittrade lite längre bort eftersom de tyckte att de vackra ljudet från Saras lägenhet var jobbigt, dumt och äckligt!
Där inne satt Sara, i endast strumpor, troser och stor tröja, rufsigt hår och sminket som blev kvar från gårdagen fastän hon försökt som in i bomben att ta bort allting. Där satt hon och åt sina vanliga frukost flingor, skrev med folk och kollade sina kommentarer på bilddagboken. Hon lyssnade på underbar musik och de hände att hon gjorde vissa danssteg då och då, dansade med katten lite sådär mänskligt fastän han sparkade, revs och klöste som den lilla håriga sak han är.
Sara bestämde sig för att gå ut och promenera en sväng i dagsljuset, hon stängde av datan, som en liten ängel, men glömde att sänka ljudet, plus att hon glömde att stänga av högtalarna! Hon gick där ute i solen och njöt, hon visste helt enkelt inte vilken mardröm som skulle hända lite senare samma dag!
När Sara varit ute på en lång promenad och träffat lite personer beslöt hon sig för att gå hem, hon var så utsvulten, och mamma hade kommit hem, så hon skulle ju laga middag.
När hon lite senare kom hem till sin kära mor, så hade mamman precis suttit sig framför datorn i vardagsrummet. Sara gick in på sitt rum, stängde dörren och satte på radion. Hon lade sig i sin säng och började filosifera massa hela otroliga grejer, som vanligt. Men då, då plötsligt, hör hon ett ljud..! Da da da daaam, de var windoms startljud, så högt att de viftade till lite i Saras hårrötter, hon hörde klampande steg, och ett högt skrikande, gällt ljud från truten på sin mor "SARA PETRINA LEVIN, NU KOMMER DU HIT!" , Sara lade svansen mellan benen och gick ut till sin mor, väntade och fick, årets utskällning.

The End.

varför skrattar du? xD Det är synd om mig!