January
Friday 10 September 2010 photo 3/9
|
AKATSUKIS ÄNGEL del 2 part 3
En slingrig tråd började leta sig in under mitt linne, och jag använde ett sista uns av energi för att slita mig loss, jag satt fast, så var det bara. Nu var jag förbannad, jag tänkte inte låta honom få mig, aldrig. Jag började slappna av i hela kroppen, blundade, koncentrerade mig. Fem secunder kvar, den var innan för tröjan, fyra secunder, jag kände den precis under magen, tre secunder, den letade sig uppåt, två secunder, den var nätan där, en secund, jag rös, den var så nära nu, noll secunder, jag öppnade ögonen och lät mina "shuriken" likande pupiller söka sig till hans ansikte. Kakuzu såg skrämd ut, men itne så pass att han slutade.
"KYAAAH!!!" den var där, det kändes så..så, kallt, äckligt, men ändå så bra, men han skulle inte komma undan. På en knapp secund aktiverade jag ögat och Kakuzu började sakta men säkert att släppa mig, hans tentakler drogs in i gen, och han lossade greppet om mina handleder. Han hade släppt mig helt, utan at han ville det själv, jag kontrolerade honom nu. Sedan slog jag om den, på samma sätt som naruto gjort tidigare, fick han en kraftig smärta att fara igenom kroppen, bedövade alla muskler, tills han till slut föll ihop på golvet.
"du rör mig f*n inte, ditt äckel" morrade jag åt hans medvetslösa kropp, jag såg en skugga vid dörren. Någon hade sett det, sett allt.
"nej..nej nej nej nej.. det får inte vara sant..har jag inte haft nog med problem idag?" Jag brydde mig inte om att kolla, jag orkade inte, att använda ögonen tog mycket kraft, så jag staplade bara bort till sängen igen och satte mig där, glodde ned på marken. Jag hörde att skuggan klev in, stängde drren, och gick fram till sängen. Den satte sig där, och...skrattade? Jag lyfte på huvudet och tittade upp på den jag letat efter hela förmiddagen, Hidan, naturligt vis.
"du, det där var f*n skumt... " sa han när han skrattat klart.
"Skumt?" uprepade jag. "skumt" att din partner just försökt våldta mig?" "vaf*n är kul med det?!" Jag var arg, han sett allt, och bara stått där utanför och sett på. Han tystnade lite, som om jag träffat en öm punkt.
"nej.. skumt att du kunde besegra honom på mindre än en minut.." Hidan tittade in i mina mörktbruna ögon, och mitt redan generade ansikte, började färgas sharlakansrött.
"hörru.. jag är ledsen att jag inte gjorde nått...ok?" Jag tittade upp lite mistänksamt på honom, jag trodde honom inte.
"varför skulle jag tro på det?" sa jag och försökte låta alvarlig.
"därför det här" sa Hidan, och på mindre än två secunder, hade han slagit armarna runt mig, hans värme mot mitt svala skinn, hans silvervita hår ströklätt min vänstra kind, och hans högra hand strök sakta igenom mitt chocklad bruna hår.
"H-hidan..?" mumlade ag förvånat.."nej...." mumlade jag och knuffade mig ifrån honom. Hidan såg förvånad ut, lite sårad, något jag aldrig sett hos honom.
"hidan..vi går för snabbt fram.." sa jag nedstämt, det var ju faktiskt sant. "jag är inte den sortens tjej.. jag är ledsen" jag tittade bort från honom, jag kunde inte titta honom i ögonen just nu.
"är..det verkligen så?" mumlade han tyst, stirrandes ned i golvet.
"hidan..det.."
"jag ska inte besvära dig mer"
"men..nej..gå inte.."
"jag är ledsen." Han stängde dörren efter sig, hörde hans fortsteg skata tona bort, och var plötsligt helt ensam igen. En ensam tår rullade sakta ned för min kind, tätt följd av andra. Snart började mina lakan att blötas ned av mina salta tårar.
"varför kan inget jag gör bli rätt?" ekade i mitt inre. "varför?"
"knack"
"va...?"
"knack" upprepades.
"..inte igen.. jag vill inte ha mer besök idag!" ropade jag, så att den på andra sidan dörren skulle höra.
"vad är fel?" Jag stannade till, det kändes väldigt underligt inne i mig. Det kunde inte vara han, jag ville inte att det skulle vara han.
".....kom in" svarde jag lågt, han hörde ändå. Kisame steg in i mitt rum, stängde efter sig, och gick och satte sig brevid mig.
"jag såg Hidan storma iväg härifrån..har du några problem..med honom?" försökte han trevande för att hjälpa mig lite. Jag skakde lätt på huvudet.
"nej..det är inte han..." mumlade jag, ännu en tår föll.
"vad är det då?"
"lovar du att inte berätta för någon..inte änns Leader-sama?"
"jag lovar..."
"kisame...jag..är den tolvsvansade demonen..."
"du...är den tolvsvansade demonen?" Kisame lät förvånad, lite nyfiken faktiskt. Jag nickade sakta, det kändes hopplöst, VARFÖR hade jag berättat det för honom? Såklart han skulle skvallra, min egentliga kraft var ENORM!
"snälla Kisame...säg inget..om Pein får veta..han dödar mig.." jag mumlade sakta, osammanhängande, medans ännu en tår rullade nedför min kind. Kisame svarade inte först. Tystnaden tryckte i öronen, drev mig till vansinne, jag ville veta vad han skulle säga, jag vile veta det nu.
"ett löfte är ett löfte" blev hans ända svar. Jag tittade upp på honom ännu en gång, chockad av att han valt min sida. Tittade upp på det underbaraste leende jag någonsin sett, det var snällt, medlidande, helt underbart.
"K-Kisame..." mumlade jag sakta, sedan slängde jag mig i hans famn, och han tog imot mig, som om han visste att jag skulle omfamna honom. "..tack..tack så mycket.." Jag blundade, kände hans värme gnidas mot mina kalla muskler. Känna hans bröstkorg höja sig och sänka sig i rytmisk takt, höra hans hjärta slå, det var som magi.
"det finns saker i livet som är viktigare än makt..." Kisame pratade långsamt, tydligt, så jag skulle uppfatta varje ord han sa. "..och det är.. kärlek" De orden fick mig att hålla ännu hårdare om honom, ville inte släppa.
"verkligen..?" viskade jag lågt.
"verkligen..." blev mitt svar. "men.."
"men?" jag blev orolig, vad skulle han säga?
"..du måste ge dig av."
"ge mig av?..varför?"
"när Pein får reda på det här kommer han vilja komma åt din jinkuriki, du måste lämna oss.."
"jag vill inte det...vill inte lämna dig..inte någon av er..."
"och jag vill inte lämna dig.. men..du måste.."
"jag kan inte.."
"jo det kan du.. om du försöker, min prinsessa"
Annons
Comment the photo
Anonymous
Fri 10 Sep 2010 19:17
good C:
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/buggytheclown/471672678/
Visa toppen
Show footer