August
September 2010
Jag fattar inte hur ngt kan göra såhär ont. Jag hade hellre upplevt känslan att ramla ner för ett höghus. Det hemska är att inte veta, att aldrig mer få se dig igen. Du kommer att vara en 70 m
Ambis kom tiiiiillbaaaaaka. Jag klarar inte av detta, jag är en självisk jävel. Men du är min bebis min man men allra bästa vän min Ambis King
Jag vet inte vart jag ska ta vägen, bara ett svar ett svar, bara tre ord, vad som helst så jag vet att du mår bra. Det gör så ont, ingenting hjälper längre. Jag faller allt närmre stupet. Ambi
Vart är du, hur mår du, lever du ens? Fasen att inte veta är det värsta. Allt jag kan göra bnu är att hoppas, hoppas att du mår bra....
Varför ska det göra så ont... Fast jag vill inte att det ska sluta göra ont, smärtan är det enda jag har kvar som gör så att jag vet att de senaste fem åren faktiskt var på riktigt och ingen
Låt tiden gå tillbaka , snälla. Ush vad jag saknar det och allra mest min bästa vän. Känner mig som en mamma som nyligen har mist sitt barn, känner mig söm en bästa vän som nyligen blivit av
Det känns som om jag bara vill ge upp, ge upp ALLT. Jag vill inte leva utan dig. Snälla kom hem igen. Snälla låt mig få se dig en gång till. Snälla snälla snälla. Det gör så jävla ont att
Ni som inte bryr er eller vill läsa sånt här. Då är det dax att sluta här....
Jag klarar inte detta. Min livsgnista har försvunnit... Känner mig tom utan dig. Jag trodde aldrig att det skulle kännas såhär. Jag trodde det skulle kännas annorlunda än detta. Allt bara slår
Rädsla Chock intagande förstående ensamhet EFTER CHOCK accepterande Nu är jag snart där...
Visa toppen
Show footer