Nu är du död.
Kan inte förstå, vill inte förstå vad som har hänt.
Varför du, varför nu????
Kan inte sluta tänka på dig, allt jag ser, hör och tänker påminer mig om dig.
Sista gången jag träffade dig hälsade vi inte, fan vad jag vill göra om allt.
Du kunde ha blivit far till mitt barn, men så blev det inte.
Var det tur att det inte blev så, eller var det otur?
Om barnet var kvar hade du varigt det då???
Varför finns det inte någon som kan svara på mina frågor??
Kan inte sluta tänka på dig? När jag vaknade upp breve dig första gången
när jag första gången såg dig, när jag första gången grät över dig, när vi första gången såg på film, när vi första gången hade sex, första gången vi åt mat tillsammans, när du
första gångne sårade mig, det sista jag sa till dig och hur det känndes när
jag fick reda på att du ville ha kvar barnet när det var försent.
Men nu är du död och det finns inte mycket jag kan göra åt det.
Allt känns så konstigt.
Att bara veta at du är död och att din kropp ligger kvar på jorden är konstigt.
Att veta att jag aldrig kommer att få se dig igen, eller röra dig eller att få
höra din röst är konstigt.
Det är många som kommer att gråta över dig, och många ljus kommer brina för dig!!!
Jag vet att din själ dog för länge sen, men nu är din kropp oxå död.
Jag hoppas att du kan vila i frid var du en är, och veta hur
många hjärtan du har rört här på jorden.
Jag hoppas att vi ses en dag igen.

<3

han tog livet av sig.