Wednesday 24 March 2010 photo 1/3
|
Wednesday 24 March 2010 photo 1/3
|
Det är som att leva i en mardröm – baserad på verklighetens fruktansvärda avsikter.
Jag vill vakna upp och se ditt vackra leende speglas av solstrålarna som lyser över sommarens underbara färger. Men den möjligheten finns inte utanför min skal. Ett skal byggt av längtan, hopp om att du ska komma tillbaka. Knacka på min dörr och säga att allt bara är ett missförstånd. "Jag finns här gumman!". Det är allt jag hör, det enda jag vill höra!
Jag vill kunna krama om dig, berätta hur hemskt jag verkligen saknat dig, återuppleva alla bus vi hittat på. Leva den tid vi har tillsammans utan oro och utan rädslor över att förlora varandra. Men jag vet att jag inte kan ringa dig, jag kan inte nå dig. Hur mycket jag än försöker. Hur mycket jag än vill. Du är inte här, och du kommer aldrig mer bli sedd här - det är en hopplös tanke! En tanke jag aldrig trodde skulle dyka upp. Jag trodde vi hade varandra fast. Fastkedjade i våran delade vänskap som hängde kring halsen på mig en gång. Även på dig..
Jag mår väl bra. Men jag hade mått ännu bättre om det aldrig hade hänt! Då hade jag sluppit denna saknad, gamla minnen och hemska bilder som väcker mig om nätterna och skapar en klump som sätter sig rakt i halsen på mig. Jag kvävs snart, jag lovar! Det är hopplöst att leva dagarna utan dig Chripp! Jag vill känna din doft, möta din värme och höra din vackra röst igen. Jag vill, jag vill, jag vill! Men det går inte, Gud säger nej, det är slut här.
Mycket mer känslor väcks varje dag. När jag hör en röst som liknar din, när jag ser någon på stan som har dina vackra ögon, när jag sitter i provsalen och ska skriva en uppsats om livet. Du hänger i krokarna vart jag än rusar. Och det är väl det jag vill egentligen, den fysiska kontakten är vad jag saknar, men istället sitter du i mina tankar. "Du är en del av min själ ditt knas, förstår du det va?". Närmare än så kommer jag dig inte för verklighetens andetag tar stopp där. Dom kvävs av drömmarnas trovärdiga sannolikhet.
Jag saknar dig Christopher
min bästa vän... <3