November
December 2011
Vi hade lite hallabalo hemma för att fira att Cicci och Anna var i stan.
Det var en fin kväll med fina vänner.
Vissa drack absint och jag höll mig till julmust.
Och Marius var så söt i sin halsduk.
Kort studieresa till Stockholm. Blää. Hatar Stockholm.
Vi såg Aitor Ortiz -utställningen, och skulle skissa av hur han jobbar med former. Tråååkigt.
Jag var inte speciellt imponerad, visst, det var fantastiska foton, men allting var väldigt stelt och opersonligt, perfektionistiskt och bajsnödigt. Och jag var på dåligt humör.
Här har vi en fallos. Jahapp. Tekniskt skickligt men skittrist. Jag smet iväg och kollade på Margaret M. de Langes bilder i stället, dom var sjukt mycket mer intressanta. Levande männsikor, fula, roli
Sen tappade jag såklart bort min klass, lätt hänt eftersom jag inte har speciellt många vänner i klassen. Typ en. Jag gick i alla fall in mot city, hamnade i gamla stan och fick så småningom tag på...
...bästa Anna, som jag lunchade med och som sedan pekade mig åt rätt håll.
Jag skulle hit och titta på "skimrande silver"-utställningen.
Den här gillade jag...
...och den här. Sen åkte jag hem. det var den dagen.
Ganska nöjda typer efter en tuff julklappsshoppardag.
Jag köpte den här till mig själv i julklapp.
Den innehåller en massa smarta tips. Som att man kan se sin verktygslåda som en handväska av metall.
Julafton firade jag hemma hos min mamma. Daniel firade hos sin mamma, så jag saknade honom hela kvällen. Som vanligt hade vi sagt "Inga julklappar i år va?" och som vanligt var julklappshögen enorm.
Mamma hade gjort godis "man bjuder folk på". Det är ett uttryck från när jag var liten, mina och Sannas fantasifulla marsipanfigurer var inte något man "bjöd folk på" precis.
Sanna och hennes Johan hade byggt ett mycket stiligt pepparkakshus!
Sen blev det maaaat. Mina föräldrar är skilda men firar tillsammans ändå, det tycker jag är fint. Dom är liksom bästisar. I år var vi hela familjen, mamma, pappa, pappas fru Birgitta, Felize, min morb
Flisan tyckte att det luktade väldigt gott.
Sen såg vi Kalle och hans vänner. Ja, mycket seriöst. Den yngsta i vår familj, förutom Flisan, är 24 och vi envisas med att genomlida en timmes Disneyreklam varje jul.
Fast får man kaffe och mammas knäckkakor till är det okej.
Sen, äntligen, julklappsutdelning!
Flisan fick boken "Allt om hunden"...
Show footer