När världen väl öppnar sig, vill man inget hellre än att allt ska va som förut.

Nu har jag sovit två timmar, städat kök och datarum, har bara hallen och mitt rum kvar o sen måste jag damsuga upp den där jäkla spegeln.

Det är lustigt egentligen, här har man tagigt sitt livs största bestlut, att låta en kär vän somna in. vad är det om inte mod? Men ändå sitter jag här som en jävla chicken o törs inte slänga iväg ett jävla mail!

Jag kommer sakna Chappe nått så otroligt, men det är dags nu. Det kan jag inte förneka. :(

Jag vet hur det känns att låta sin kära vän somna in. Min kanin hade starr på ögonen och var lam i ena benet.

Hon hade aldrig varit så kärleksfull som minuterna innan hon skulle avlidas, hon slickade mig kärleksfullt på kinden och det kändes som ett tack från hennes sida. Efter det hade jag ett underbart minne med henne och det kändes bäst att gå ut därifrån med den glädjen.

Något som kändes viktigt för mig var att även om hon inte fanns vid livet längre så ville jag veta var hon fanns. Pappa snickrade ihop en liten kista och så fyllde vi den med hö och lite annat. Vi begravde henne sedan på vårt land och idag känns det skönt att veta vart hon finns och jag kan även gå dit när jag vill.

Det är strångt gjort av dig Amanda! Stå på dig och det är fint att du tänker på Chappelinas bästa. Hon är nog väldigt tacksam över ditt beslut och att få ha levt ett så bra och långt liv tillsammans med dig!

Åhhhh, vännen <3 Så otroligt jobbigt det måste vara nu för dig ! Men det är nog trotts allt det bästa för din lilla tös. När blir det ? :'( Finns om du måste prata, vettu !