sorgen, glädjen, hatet, alla känslor kommer bubblandes upp samtidigt från djupet inom mig och jag vet inte vart jag ska ta vägen.... Vart är kärleken ? Vart är glädjen ? Vart finns hoppet till alla dom som behöver den som mest ? Minnen kommer fram från ingenstans när mamma står och gör dumblings ( knutar med kött i, kinesisk mat ) och jag blir fylld med både glädje och sorg av minnet som kommer upp från tiden då jag satt hos min älskade mormor och åt det... Nu har det gått 4 år och 9 månader sen hon dog och sorgen efter henne finns fortfarande kvar hos mig, men jag vet att hon har det bra där hon är och att hon älskar mig och vill att jag ska ha det så bra jag bara kan. Hon var en varmhjärtad, älskvärt, omtyckt, omsorgsfull, barnkär och blomälskande person som gör att hela rummet skiner upp så fort hon kommer in. Vissa säger att jag är som henne, lika varmhjärtad, älskvärt, omsorgsfull, barnkär m.m men jag kan aldrig bli lika varmhjärtad och allt som hon var, fortfarande är. Om jag lyckas att bli minst hälften så varmhjärtad som hon var är jag nöjd. Jag älskar henne mer än något/någon annan på jorden och hon finns överallt jag är. Oavsett vad jag gör eller vart jag är så vet jag att hon är med mig och vakar över mig. Jag hoppas att hon är stolt över mig för det lilla jag har åstadkommit med mitt liv och för den jag är. Att jag inte gick in på hennes rum när hon låg på sjukhuset innan hon dog ångrar jag något så fruktansvärt mycket nu i efterhand. Hon är mitt allt och jag kommer ALLTID att älska henne. Ingen kommer någonsin ta din plats i mitt hjärta, ingen kommer någonsin att kunna bli lika mycket älskad av mig som du var. Mei Yin Liu Hon, du är den person jag önskar jag kunde vara. Älskar dig Mei Yin Liu Hon!

Annons

The photo has no tags

July 2013