Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Meja var en liten fotomodell i en kattunges kropp foto: S*Xentis
I mina ögon så stod hon ut i kullen. Hon var den enda solidmaskade, dessutom var hon chokladfärgad, en färg jag fascineras av hos katt. Ingen annan valde denna lilla kisse med s&a
Att bekanta sig med husets herre krävde tålamod, och det hade Meja.
Tant Tussie var lättare att umgås med, mycket brottning och bus blev det. Både i unga år... --->
...och som äldre.
Meja utvecklade tidigt en fascination för lampor och annat som lyste.
Mejas första sommar tillbringades utanför Lövånger. Livet utomhus var så spännande!
Meja i solens sista strålar. En vacker bild.
Lilla Meja passade i associarer. Allt från små rosetter till... --->
...till stickade tjocktröjor. På vintern tyckte Meja att det var fasligt kallt, men hon poserade ändå som en sann fotomodell.
Meja trivdes bättre att ligga tätt intill och mysa i värmen. Ibland lyckades hon komma såhär nära Frasse...
Du var så vacker Meja. Jag var så stolt över dig.
Vi skickade julkort till våra vänner, Meja och jag.
Meja kunde rulla ihop sig till en liten, liten boll. Så liten att hon nästan inte syntes... (eller skämdes hon bara över att jag broderat in hennes namn på en kudde?) ;-)
Meja var en siames, de är vackra och långsträckta varelser. Här spanar nyfikna Meja på plogbilen.
Siameser har blåa ögon, men få har så vackert blåa som Meja hade.
Siamser är aktiva katter, Meja älskade att jaga snören.
Siameser har slanka kroppar och enkla, raka linjer. De har pondus och vet att de är värdefulla. Meja var ingen knäkatt, hon var sig själv.
Meja, med sin lite för buckliga näsa och lite för spretiga päls, var ett exotiskt inslag i mitt hem--->
...men smälte ändå så bra in med oss andra :-)
Meja och Tussie låg gärna och trängdes på akvarieljusrampens varma punkter.
Eller så spanade de tillsammans på balkongen. Lilla fröken grönöga & lilla fröken blåöga.
Men även i paradiset fanns en orm. Meja var aldrig riktigt frisk. Vi hade det kämpigt både hon och jag. Det skapade ett starkt band av förståelse mellan oss.
Vi sa inte så mycket, men vi trivdes i varandras sällskap.
Min ståtliga lilla Meja, det fanns ingen som du.
Du flyttade med oss till Äppelvägen och jag tror att du trivdes bra.
Du och Tussie blev allt närmare vänner, äntligen fick du ligga trångt i "ormgrop" och mysa.
Ni såg så mysiga ut tillsammans.
Tussie stod ut med att du var närgången och att du ville borra dig in i hennes päls. Kanske visste hon att du led eller att din tid snart var kommen?
Slutet var nära och det stod klart att du stundtals inte mådde bra...
Lilla Meja, sista bilden av dig i livet. Tiden tickade på och vi lekte lite tills det var dags att åka till veterinären.
Jag slog sista spiken i kistan. I din lilla kista, Meja...
Fodrade din lilla kista med din kattungefilt, som du hade med dig när du kom till mig. Band ditt favorit-leksnöre runt min blommande spindelliljas stam. Nu slog ditt hjärta inte mer. Nu
Att ett sådant litet djur kan lämna ett så stort tomrum efter sig. Så mycket tomhet, smärta och sorg.