18 June 2009
Frasse, "FrasFrasseKnas"
2001-04-27 -- 2009-06-18
2001-04-27 -- 2009-06-18
I augusti 2001 tog jag hem min första katt. Han var 14 veckor och mycket efterlängtad. Jag kunde inte ha pälsiga djur hemma när jag växte upp eftersom mamma och bror var allergiska. Hans namn var
Frasse var en mycket skygg katt. Han hade inte haft en så bra uppväxt. Han var som en vildkatt, fast uppväxt inomhus. Man fick vara tyst och försiktig i hans närhet. Smyga och viska. Massor av re
Söta lilla kisse. Ibland tog bus och lek över den rädda lilla kattungekroppen. Det värmde i mig att se han så fri och glad. Min egna lilla kisse med de gigantiska öronen. Vem hade han ärvt dem
Vi upptäckte vårat grannskap tillsammans. Minns att Frasse hade bruna ögon som kattunge. Pigga, stora ljusbruna kattungeögon som ville se hela världen...på ett betryggande avstånd naturligtvis.
Lilla rädda Frasse växte upp...eller rättare sagt växte i sina jätteöron. Han var så vild fortfarande, för att möta honom, komma honom nära krävdes ödmjukhet och tålamod, massor av tålam
Hormoner tog mycket snart över hans kropp och han blev en ungdomsligist redan som mycket ung. Jag räknade dagarna tills jag kunde lÃ¥ta honom kastreras. Jag hade hittat en vän nu. Frasse hade ocksÃ
Det var min nya vän Sofie, som hade en söt liten hona i Frasses ålder. Vi träffades och de fick leka med varandra. Hennes namn är Bejb.
Jag och Sofie hittade en sommarkatt som hade kattungar. Vi tog hand om dem. Kanske ville Frasse ha en kattkompis? Kanske skulle han bli mindre skygg då? Vi lånade hem lilla Tussie på prov. Frasse g
Han blev så vacker, min katt. Älskade att bara se honom. Han tilllät inte alltid att man tog i honom. Det gjorde att man utvecklade en respekt för honom...och en respekt för livet. Jag lärde mig
År 2003 tog vi beslutet att flytta ifrån Frasses husse. Vi flyttade hem till Sävar igen. Först bodde vi hemma hos farmor. Farmor fick en stroke någon vecka efter min hemkomst. Det blev en stor om
Till slut fick vi vår första egna lägenhet. Här blommade Frasse verkligen upp. Han blev herren i huset. Vi hade det så bra tillsammans och bara njöt den sommaren. Vi var vackra och fria.
En sak som jag kommer att minnas med Frasse är hans skojiga sovställningar. Här slumrar han vid sitt klösträd på balkongen. Smyger förbi för att inte väcka honom...
Här sover Frasse t.ex. med benen upp efter vardagsrumsbordets ben. Rumpan i vädret. Hur många gör det? ( haha...soffan i bakgrunden hade jag förträngt vid det här laget...)
Här uppe på klättertallen kunde man också sova...om inte någon jobbig figur kom och störde en vill säga...
Varje natt sov han vid min huvudkudde. Jag kallade honom ibland "min man". Vi delade säng och levde ihop i åtta år. Fina trofasta Frasse.
Frasse var väl inte min man i alla avseenden. Men han var en väldigt manlig katt. Här hjälper han mig att fixa nätet på balkongen... ;-P -"Öh, bruden. Backa. Farbror Frasse ordnar det här..."
Frasse vakade över sina brudar och skyddade oss från hundar, främmande hankatter och andra ovälkommna gäster. Det kändes tryggt. Tack Frasse.
Frasse hade två stora intressen som han kunde ägna sig åt i många timmmar. Det ena var att spana...
Hans andra stora intresse var att dricka vatten. Lååångsamt och omsorgsfullt. Rinnande vatten var godast. Han kunde t.o.m. ge ifrån sig ett litet pipigt "miijo" så att jag riktigt skulle förstå
Det här är en av mina favoritbilder. Fick den publicerad i en tidning en gång. Frasse fyllde tre år och jag skulle fotografera honom. På en millisekund hoppade avundsjuka Tussie upp och sticker f
I sällsynta fall kunde man se Frasse leka lite i smyg. Här jagar han en pälsmus under köksmattan. Sällsynta ögonblick, värdefulla minnen.
Frasse, som nog helst hade velat vara en utbyggdsjägare. Försökte fixa det för dig. Du blev rabies-vaccinerad, fick rengjorda tänder och ett EU-pass. Du skulle få följa med till Finland och ver
Hela den här dagen handlade om dig. Vi tillbringade den tillsammans på bästa sätt. Du fick bli vattenkammad, som du gillade, och fick dricka vatten koppen. Din kropp var så förändrad nu. Så be
Den här dagen hade jag ännu inte fått svar på ditt biopsiprov. Men min instinkt sa mig att detta inte var bra. Jag ville inte vänta tills du skulle plågas ännu mera. Sedan visade det sig att ja
Eftermiddagen tillbringade vi på balkongen med att bara vara. Vi satt där på golvet och bara fanns vid varandras sida. Du såg ut att trivas där mellan den lilla pelargonen och mina rengjorda, men
På slutet kunde inte Tussie låta bli att hålla oss sällskap. Plötsligt såg hon så stor ut, där brevid dig. Kanske var det hon som beskyddade dig nu?
Tussie undersökte din transportbur efter att vi varit hos veterinären. För mig var det som att tiden stannat...
Ett sista farväl av dig, Frasse. Att förlora två katter på mindre än ett år är bara för mycket för mig. Låt det aldrig hända igen. Tomrummet blir så stort. Så ensamt.
Direct link:
http://dayviews.com/corydoras/2009/6/18/