Monday 13 December 2010 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Tänk vad fantastiskt allt är. Man har tur och får ett jobb direkt efter examen, och inte vilket jobb som helst heller. Ett riktigt bra jobb. Bra lön, underbara arbetskamrater och roliga arbetsuppgifter.
Och så kommer det som ett brev på posten.
Jag har varit sjukskriven i en månad snart. Två veckor på heltid, två på halvtid. Jag har varit hos läkaren två gånger och haft telefonkontakt med honom utöver det. Jag äter så mycket smärtstillande att magen är helt åt helvete trots magsårsmediciner. Jag får massor med tabletter för att kunna somna trots smärtan. Men det hjälper inte mycket.
Trots att jag bara jobbar 4 timmar om dagen är jag helt slut när jag kommer hem. Jag lägger mig på soffan direkt och rör mig inte ur fläcken på resten av dagen. När Gustaf kommer hem är jag elak och skäller på honom för att jag är trött och irriterad på grund av smärtan. Jag är ett monster.
Mina dagar är totalt värdelösa. Det är kul att vara på jobbet en stund varje dag, men resten av dagen är helt värdelös. Jag gör ingenting, för jag orkar inte. Varje morgon är det en plåga att gå upp. Jag sover utan problem mer än 12 timmar när jag väl somnat. Det är det jag gör mest, sover. Och sitter i soffan.
Det är en evig kamp mot läkarna. Jag har en ovanligt tillmötesgående läkare här i Göteborg, han har gjort mycket mer än någon annan gjort hittills. Jag får ju i alla fall tabletter och han har remitterat mig till reumatologen på Sahlgrenska. Men jag får ingen tid där på månader, och smärtstillande hjälper dåligt.
Så som om att det inte räcker med att jag har konstant ont, är konstant nerdrogad, trött som ett as och ett allmänt monster så har det dykt upp andra problem. Det börjar bli dags att summera min provanställning, och det ser inte så bra ut kan jag lova. Min arbetsgivare är rädd att mitt jobb är en del av orsaken till mina bekymmer och eftersom jag saknar diagnos och förklaring kan jag inget säga för att övertyga henne om att jag kommer att bli bra igen. Och jag förstår...
Så jag har ont som helvete. Jag har inget liv. Jag orkar inte göra någonting alls utöver mina få arbetstimmar. Jag får ingen hjälp och snart är jag arbetslös. Jag är körd. Ingen vill anställa någon som jag, ingen. Jag är inte ett enda steg närmare en diagnos än tidigare, det verkar vara omöjligt att få.
Vad mer kan jag göra? Hur mycket mer orkar jag kämpa? Jag orkar inte mer nu... jag orkar inte kämpa mer. Jag har kämpat hela livet med det här, jag orkar inte mer. Smärtan förstör mitt liv. Inte nog med att jag har ont, det tar mitt liv och mitt jobb ifrån mig också. Fan fan fan...
Annons
Comment the photo
Juwel
Mon 24 Jan 2011 20:39
vet att jag är sent ute men jag skickar aaaaall styrka til dig! Jag hoppas VERKLIGEN att kurvan har vänt nu så du börjar må bättre!! och klart du kommer få jobb, tvivlar jag inte en sekund på!! MÅÅNGA kramar, vi ses på fredag! <3
Katos
Wed 15 Dec 2010 17:02
Pluttan, du är starkaste personen någonsin och det kommer finnas en lösning för dig också. Och om din chef är något så när vettigt så förstår hon att du ska behållas eftersom du är bäst på det du gör, eleverna verkar ju tycka om dig och det om något säger allt! Tänker på dig.
caenum
Tue 14 Dec 2010 22:04
Älskade vän. Skickar all min styrka för att ens ta bort udden av din smärta. Du är en fantastisk människa med såå mycket att ge, din tid kommer. Just nu behöver smärtan sin tid, sen är du tillbaka igen. <3 <3 <3
HeartShaped
Tue 14 Dec 2010 10:02
Stackars älskling! Jag önskar att det fanns något jag kunde göra för dig! Ringa känns så futtigt, men det ska jag göra. Och jag vet inte om det är till någon hjälp, men när min chef övervägde att inte återanställa mig pga sjukdom så sa mina arbetskamrater åt mig att gå till facket, för de har inte rätt att diskriminera en! Så stå på dig, om du orkar! Hjärtat då, du är inget monster, bara ett litet gulligt penntroll ibland <3 Saknar dig så!
sweetestannafia
Tue 14 Dec 2010 08:58
Ringer dig idag <3 Låter som om vi ska boka in en Annafi&Lisen-helg snart! Satt & kollade igenom min Inkorg i mobilen igår och blev så glad över att hitta de gamla "AnnafiAnnafiAnnafi =D" - "LisenLisenLisen =D Vad ville du?" - "Inget, tänkte bara på dig =D" Puss på dig som fan och hoppas din rektor är snäll och ser bortom smärtan!
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/cyaneacapillata/479864919/