Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Är det någon som är förvånad över att jag var den enda (trots trilskande huvudvärk) som kunde stå upp tillräckligt bra Dag 2 för att hämta våra BakisPizzor?
Efter att jag ensam sett på en och en halv film började åtminstone Fido vakna till lite smått. Själv hade jag mest bara svårt att pricka rätt vid fotoförsöken.
Så ska det se ut! Bort med dubbelhakorna!
Det var två år och två dagar sedan jag fyllde i min profil i den här så det var dags att göra en uppdatering.
JÄTTEstor spegel!
Flottaste sitsfärgen! Lite äcklig kanske, men ack så käckt molekylärgrön!
Måste...försöka...motstå...
Förutom inflyttningsfest i den flotta Södertrean var det även födelsedagskalas för den nu tjugotreåriga StarTrekSara/nok. Av mig fick hon någon slags fladdermus som jag pärlbroderat "Nu kan du
Nejmen, så märkligt, är du här?! SponsNollFem-Daniel fattade tydligen tycke för Saras kompis Åsa i somras på S&L:s spritförrådstömmarkväll (att man missade den, just snacks!) så nu är de
Basecamp i köket som sig bör...jag ville mest bara vara nära Dödsbålsskålen...mmm...det bästaste namnet!
Åsapinglan!
Daniel berättar en vidrig och underhållande historia om hur trettio pers ollade någons trumpet i lumpen. Nollkåhumor!
Värdinnan med den snygga minen.
Skelögdhetskalas med SNF-D och STS.
Daniel kunde också fiska sig!
Ett pekfinger på detta, så...
Mer fiskar: Surströmmingen...åh, vad det luktar gott!
Bläckfisken. Kolla, han har t o m räknat rätt på antalet armar!
Skvaller?
Usch, vad jag är töntig som tramsar hem helt vansinnigt tidigt för att hinna med nattåget hem. Vad ska jag säga, det var Dag 2 och jag led rätt hårt...även om det var riktigt trevligt på kala
Tågandes insåg jag det fina med att radera en massa nummer som man ändå inte vill/borde (för ens eget bästa) vilja ringa.
Lagom seg och oväntat åksjuk.
Jag kommer aldrig att glömma Saras underbara (och självklart ack så snuskiga) NIN-Closer-anekdot som förtäljdes på något av de fina drinkbjudarkalasen (efter jobbet) i somras.
Tog mig en sväng förbi Martins födelsedagskalas på vägen hem för att låna min extranyckel av halvgrannen. Jag var dock inte helt stabil och drog mig hemmåt i ilfart. Manson hade redan fått si
Blev så glad över att åksjukeillamåendet försvann snabbt, så när jag kom hem (ca 01.30, efter en hel del Dödsbålsklunkar) var jag munter nog att byta tre glödlampor, så nu lyser det fint i
Den här får avsluta dagen, eftersom gesten symboliserar så mycket av livet och allt det viktiga...
Tummen ljuger, lillfingret suger, pekfingret duger!