November
Show more 31 December 2006
På väg till Öret vid tre-fyra-taget var det redan en mycket munter stämning.
Själv var jag dock en smula bitter på att vi inte var framme fortare än vad vi var. Längtade till det riktiga kalaset.
Ingen ville leka med mig eller Kålis och satte sig med ryggen mot oss istället...men vi var inte bittra. Inte alls. Inte alls bittra.
Skål och välkommen!
Evert, hunden, fittis, Fidis: En sorts nästan-värdinna.
Gaffan och hennes Anton dök upp pinsamt sent (halvsju eller så). Gafflo fick för sig att sticka ut sin tunga väääldigt långt. Inte dåligt det där.
Elektronikfanatism, del 1: Micke, som heter något annat som jag plötsligt inte minns på grund av hjärnsläpp, försöker imponera på Annika med sin hajtäck
Elektronikfanatism, del 2: Fosses ville inte vara sämre och Kålis imponerades stort över alla nymodigheter. Oscar däremot verkade vara mer sugen på ett stycke knä.
Elektronikfanatism, del 3: Med mobilen i hand kan allt, ALLT, gå överstyr.
Patsy!...eller tja, det här kanske bara var vanliga flådkål.
Därefter började minkalaset. Gaffan fick mig att ta sisådär tjugofemtusen bilder. Jag har sorterat bort några stycken och har försökt välja det bästa, me
Fager dam i nöd. Som vanligt knäcker Räven, men det här är den bilden som vi är mest synkade på i varje fall.
Rynka-på-näsan-minen.
Anton var imponerande! För det första så hade han inte blivit förvarnad om oss (Släkten/Icke-Släkten) i över huvud taget och verkade ändå hantera situati
En tremanna. Min blev lite gammelgäddelik som vanligt.
Vi glömde förklara var pojkstackarn att blåsfiskar inte simmar runt blundandes. Tur att Storkuken har öppna ögon för dem båda!
Så flott! Syrebrist där till vänster verkar det minsann som.
Det var lite för mycket kräkfinger där in i munnen, men annars var det inte alls dåligt för att vara ett av hans första försök.
Ehm, den där minen har jag för övrigt inget ansvar för.
Gaah, måste bli bättre på att fixa fokus innan jag trycker på avtryckarknappen när jag fotar p&
Skriva-till-ungefär-alla-innan-tolvslaget-minen.
FDIN, då vi glömde att förklara att tittar drömmandes bort i fjärran i väntan på sin riddare på vit häst och inte hoppas på hjälp från
En fager dam i toknöd!
Faren var deras största utmaning. Klarar man den klarar man allt. Det krävdes en hel massa försök innan de fick till den.
Det börjar ta sig. Redig dubbelhaka i varje fall.
Det var en i gänget som envisade sig med att porra sig på varenda bild. Och vet ni vad, det var inte jag!
DansKalas från Paris till Berlin.
Mmm, lukta under armen!
Pit(t)dansen! Finns det någon finare? Skulle inte tro det.
Och glöm inte barn: Den som gräver en pit(t) åt någon annan faller ofta själv däri.
Jetemycket DK.
Lukas(Knukas) och Oscar. Charmanta gossar.
Rafflande hemligheter? Verkar allt så.
Systrarna Wahlberg kom på det fiffiga med att använda fröken Leijons berra som skrivbord. Tur att de kan så många saker.
Och här demonstrerades det en yvig fågeldans?
En robotdansande sak och en annan sak som förstod det fina med att ha att bli grindcoretrummis som livsmål.
Lockande kvinna. Se upp för henne!
Siamesisk negligé.
För ovanlighetens skull var inte Kålis rädd för Gaffans baciller.
Suddig majsdans. Mums!
DaBrajt bjöds på en charmant lapdance med all inclusive.
Katarina, den riktiga värdinnan, och Flimmys tös.
(som vanligt har jag annars knappt alls orkat fota några andra än de roligaste).
Mysande och en massa skrivande i Bibeln.
Pampadam, där är vi.
Gynkalas! Slurp.
TvåmannaBM.
Karaokemaskinen som vi till en början ratade och senare märkligt nog kom att älska.
Ok, den där klaffen alltså...hmm, jag vet inte vad jag ska säga.
Knarkporret fortsatte i melodiös form.
Fosses hävdade bestämt att han inte fuskade när han weilade igenom låtarna istället för att försöka sjunga orden (vilket inte var nödvändigt för
Det närmade sig tolvslaget och Soffan sketchade plötsligt fram. Det togs bilder på vackra miner som sig bör.
Tolvslaget. Hipp hipp hurra och ha den äran 2007 på din födelsedag!
Mer Faren.
Det här är den enda bilden då jag lyckades pricka oss alla tre hyfsat bra...men knappast den då vi hade bäst miner.
Som vanligt var det groteskt svårt att hålla sig för skratt med en ostängbar mun.
Om man ändå kunde bli bättre på att förtränga vidriga anekdoter om vad som en gång hände på ett kristet läger så vore allt mycket bättr
Direct link:
http://dayviews.com/darthvader/2006/12/31/
Visa toppen
Show footer