I Svärdets Dans

(bilden är från legend of the seeker och texten är från sanningens svärd som serien kommer från)

En sekund senare hade han lagt händerna kring svärdsfästet. Efter ännu en sekund hade han dragit det.
Att ha ett vapen, ett svärd, i handen fick genast minnen, rörelser och kunskaper han ägnat många långa timmar åt att lära sig att strömma genom honom
Källan av det han lärt sig var kanske delvis utomvärldslig, men själva kunskaperna var det inget magiskt med
Det var erfarenheter som gjorts av oräkneliga Sökare före Rickard. Trots att han inte hade det rätta vapnet, hade han fortfarande kunskaperna.
Officeren som tydligen ännu trodde att Rickard inte förstod riktigt vad han gjort , sträckte sig fram för att ta tillbaka vapnet. Rickard vände svärdet, stötte det bakåt genomborrade honom.
Andra män gick snabbt till aktion. Svärd drogs i den kyliga gryningsluften. Storvuxna män lossade väldiga månskäreformade stridsyxor, stridsklubbor och slagor från sina bälten.
Plötsligt var Rikard i sitt rätta element. Känslan av kraftlöshet var borta. Han hade inte räknat med att så snart behöva framkalla den del av sitt medvetande som han låst undan, men stunden var inne och han måste handla. Det var hans chans.
Han visste var Kahlan fanns, och han måste ta sig till henne.
De här männen var i vägen för honom.
Rickard höjde svärdet och högg armen av en man som hade en yxa i handen. Mannens skrik och blodet sprutade fick männen närmast honom att haja till. under samma bråkdel av en sekund genomborrade Rickard en annan man som höjde sitt svärd. Mannen var död innan han ens hunnit dra armen helt bakåt. Rickard snodde runt, bort från vapnen som riktades mot honom.
Trots den plötsliga kakofonin av stål som skallade mot stål och män som skrek, befann sig Rickard redan i en tyst värld präglad av målmedvetenhet. Han var i kontroll. Soldaterna trodde kanske att de var en hel här mot en ensam man, men den tron gav honom ett övertag. Han kämpade inte mot en här. Han kämpade mot individer. De tänkte som ett kollektiv massa och rörde sig som en stor tusenfoting.
Det var ett misstag, ett som Rickard genast utnyttjade. Medan de ännu tvekade, väntade på att andra skulle göra något, väntade på en öppning, var Rickard redan i rörelse bland dem och högg ner dem. Han lät dem svinga sina vapen och göra utfall, genom sin styrka och sina krafter, medan han själv svävade fram genom massan av stål. Varenda stöt träffade. han höjde aldrig vapnet utan att hugga. Det var som att ta sig fram genom ett tätt snår och bana sig väg bland grenarna som sträckte sig fram mot honom. Han lät svärdets hastighet ge kraft åt nästa hugg och höll det i oavlåtlig rörelse hellre än att slösa kraft och dyrbar tid på att dra det bakåt. Om han högg nedåt för att skära halsen av en man, fortsatte han rörelsen och genomborrade en man som var på fram mot honom från andra hållet och virvlade sedan iväg, samtidigt som han drog ut svärdet, just som svärd, yxor och klubbor möttes där han stått bara ett ögonblick tidigare. Han dansade smidigt fram bland män som grymtade föll eller hoppade åt sidan. Skära, skära, skära, låta skriken genljuda i morgonluften, låta rädslan för att inte kunna stoppa honom få dem att tveka.
Hela tiden hade Rickard målet i sikte. Han var på väg fram mot öppningen i muren. Samtidigt som han fintade sig fram bland de anfallande männen, ryckte han obevekligt fram mot öppningen, mot friheten. Han måste ta sig igenom, sedan skulle han leta reda på Kahlan.

Annons

The photo has no tags

elishpelish92 Sun 9 Oct 2011 00:39

Mmm hotihot kille mmm:)

1 comments on this photo

August 2012