April 2009
det var väldigt trevligt, som alltid. senare kom två favoritkvinnor. emme&miryo vi var både svåra och sanslöst djupa.. men framförallt erfarna.
efterblivenheten. tröttheten. hur i hälsefyr ska vi palla med? saknad och längtan gnager lika djupt djupare än den iskalla diskanten från skitmusik som brukade vara bra. men
idag firar vi min kära&dyrbara kamrat julius truls bogren. gratzii ze superpåg. duvetjagtyckeromdig. hjärtan.
jag.johan.joel.carl drog till altorp och julius. till ett tomt hus kom vi och styrde upp kalaset. folket (familjen bogren) strömmade in med tiden. kakan var nästan slut när födelse
supermännen spelade dawn arise för mig. .folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk. sanslöst värd dag.