Monday 3 October 2011 photo 5/5
|
& en fredag natt, exakt likadan.
Tänker för mycket, hela min hjärna är i orkan.
Det funkar inte längre, att bara tänka på kärleken.
Det känns som att ungefär vara inlåst i källaren.
Om jag nu ska kunna hålla andan, när jag är under vatten.
Om jag nu måste offra alla mina timmar, och vara vaken hela natten.
24 timmar utan sömn.
24 timmar utan en enda blund.
Inga tårar som rinner likadant som förra månaden, eller månaden innan.
Men dem finns där, och rinner som att jorden skulle kunna gå under exakt den här timman.
Sitter vid det kalla fönstret omkring 4 på morgonen, och ser snön glimma i gatlyktornas sken.
Längtar efter det förflutna, att igen få uppleva solsken.
Det blir imma på rutan, och jag tar fingret och ritar dit en stjärna, en stjärna som borde ha varit där, på riktigt i himlen.
Synd att det var just du som försvann, av alla dem där människorna i storstadsvimlet.
Hur ska jag minnas dig på något sätt?
Hur ska jag ens kunna tänka rätt?
När du höll om mig så lätt du kunde,
och när du välkomnade mig med en kram som kunde få hela världen att stanna för en stund.
Telefonen som ringde, när du berättade att jag inte skulle känna så här, att jag var bra som jag var, och inte alls skulle känna avund.
Men varför kan du inte ringa mig nu, när jag behöver dig som mest?
Du var liksom den som tog min hand, tittade djupt i mina ögon, viskade ' det kommer bli bra , när jag behövde det som bäst.'
/ @nnyberg
& en fredag natt, exakt likadan.
Tänker för mycket, hela min hjärna är i orkan.
Det funkar inte längre, att bara tänka på kärleken.
Det känns som att ungefär vara inlåst i källaren.
Om jag nu ska kunna hålla andan, när jag är under vatten.
Om jag nu måste offra alla mina timmar, och vara vaken hela natten.
24 timmar utan sömn.
24 timmar utan en enda blund.
Inga tårar som rinner likadant som förra månaden, eller månaden innan.
Men dem finns där, och rinner som att jorden skulle kunna gå under exakt den här timman.
Sitter vid det kalla fönstret omkring 4 på morgonen, och ser snön glimma i gatlyktornas sken.
Längtar efter det förflutna, att igen få uppleva solsken.
Det blir imma på rutan, och jag tar fingret och ritar dit en stjärna, en stjärna som borde ha varit där, på riktigt i himlen.
Synd att det var just du som försvann, av alla dem där människorna i storstadsvimlet.
Hur ska jag minnas dig på något sätt?
Hur ska jag ens kunna tänka rätt?
När du höll om mig så lätt du kunde,
och när du välkomnade mig med en kram som kunde få hela världen att stanna för en stund.
Telefonen som ringde, när du berättade att jag inte skulle känna så här, att jag var bra som jag var, och inte alls skulle känna avund.
Men varför kan du inte ringa mig nu, när jag behöver dig som mest?
Du var liksom den som tog min hand, tittade djupt i mina ögon, viskade ' det kommer bli bra , när jag behövde det som bäst.'
/ @nnyberg
Annons
Camera info
Camera SAMSUNG ES55,ES57 / VLUU ES55 / SAMSUNG SL102
Focal length 9 mm
Aperture f/3.9
Shutter 1 s
ISO 200