Thursday 27 August 2009 photo 1/1
|
Inatt drömde jag att jag var hemma, det var kväll och jag skulle gå och lägga mig eftersom jag skulle upp och jobba dagen efter. Ungefär som vanligt. Skillnaden var att en viss herr Bengt från jobbet också bodde hos mig. Alldeles efter att jag hade gått och lagt mig kom han och kröp ner bredvid mig i dubbelsängen och började läsa en bok.
Jag funderade på vad fan han gjorde där. Bodde han verkligen hos mig, eller var han bara hos mig ibland ändå och sov över hos mig vissa nätter? Jag mindes inte riktigt, och inte vågade jag fråga heller, för det vore ju pinsamt att ha glömt något sånt som vi kommit överens om. Jag höll tyst, men fortsatte undra... Betalade han någon hyra? Jag hade då inget minne av att han bidragit med något, det borde jag väl kunna kräva av honom? Fast jag sa aldrig nåt om det heller. Jag var mest bara rädd för vad som skulle hända när jag somnat...
Dagen efter var jag på stan. Har för mig att det var nåt ståhej i stan, liknande Gatufesten eller så. Plötsligt kom det iallafall fram en snubbe och ville ge mig klotterpennor, som var jättebra att skriva på sten och tegel och sånt med. Olagliga minsann! Jag såg att flera andra hade tagit emot såna pennor av honom och tyckte att det var assjysst, men jag ville inte ha. Fast han tryckte på mig en famn pennor ändå och stack sen.
Då var det nån lönnfet jävel som började gapa efter mig och sa att såna där pennor fick man minsann inte ha, och så frågade han var jag fått dom ifrån och var jag hade klottrat med dom. Jag slängde bara ifrån mig pennorna och gick lugnt därifrån, tänkte att han skulle ge sig om jag bara gick min väg. Han följde efter och fortsatte fråga var jag hade klottrat, men han skulle nog snart ge upp.
Fast vid ett övergångsställe där jag fick stanna för bilarna (borde ha varit tvärtom) kom han ikapp mig, och började tafsa mig på magen och pungen! Jag sprang som en gasell därifrån, och han jagade mig och ville antagligen böga med mig, så jag sprang mot polisstationen. Sprang så fort så jag tappade min keps.
Rusade in på polisstationen dit jag kom mitt under lunchrasten, så det var bara två poliser där, en manlig och en kvinnlig, och de höll på att värma sina luncher i mikron. Den kvinnliga polisen höll även precis på att byta om, så jag såg henne i bara tröja och trosor. Win!! ^^
Jag rusade iallafall in och sa att jag var jagad av någon som antastat mig, hoppade ner i en soffa där. Han som jagade mig verkar inte ha följt med in, men den manliga polisen gick iväg och hittade honom och låste in honom i en cell så länge. Jag grät och tittade ut genom fönstret bakom soffryggen. Selångersån rann alldeles utanför fönstret med vattenytan i höjd med fönsterblecket, och jättestora läskiga fiskar simmade och hoppade i vattnet där utanför. Så nära så man skulle kunna röra vid dom.
Den kvinnliga polisen kom och satt sig och åt och vi pratade lite om vad det var för fiskar där utanför. Den manlige polisen kom tillbaka och satte sig han med, och så fick jag börja berätta om vad som hänt. De tyckte min berättelse var bevis nog för att kunna åtala den lönnfete jäveln. Så frågade dom om var vi hade träffats och lite mer deatljer om vad som hände, och då råkade jag berätta om klotterpennorna. Båda poliserna slutade äta och tittade strängt på mig, och jag försökte försäkra att det inte var mina pennor, att jag inte hade klottrat med dom, att dom skulle kunna se att pennorna med mina fingeravtryck på var oanvända. Jag försökte säga det som att jag var säker på min sak, men innerst inne kände jag att det var kört. Det skulle bli fängelse för mig. Helvete! Jag började gråta igen. Och jag saknade min keps. Någon hade säkert tagit den nu. Såna finns inte att köpa längre. =o(
Efter att jag fått berätta hela historien om och om igen några gånger så verkade dock poliserna tro på att jag inte var klottrare, så dom lät mig gå hem medan dom skulle skriva rapport, och jag skulle troligen kallas till domstol inom några veckor. På väg därifrån gick jag förbi cellen där snuskisen var inlåst. Han hade bytt skepnad. Poliserna skulle inte känna igen honom och släppa honom, han skulle gå fri, åtalet skulle läggas ner.
Jag blev rädd.
Jag funderade på vad fan han gjorde där. Bodde han verkligen hos mig, eller var han bara hos mig ibland ändå och sov över hos mig vissa nätter? Jag mindes inte riktigt, och inte vågade jag fråga heller, för det vore ju pinsamt att ha glömt något sånt som vi kommit överens om. Jag höll tyst, men fortsatte undra... Betalade han någon hyra? Jag hade då inget minne av att han bidragit med något, det borde jag väl kunna kräva av honom? Fast jag sa aldrig nåt om det heller. Jag var mest bara rädd för vad som skulle hända när jag somnat...
Dagen efter var jag på stan. Har för mig att det var nåt ståhej i stan, liknande Gatufesten eller så. Plötsligt kom det iallafall fram en snubbe och ville ge mig klotterpennor, som var jättebra att skriva på sten och tegel och sånt med. Olagliga minsann! Jag såg att flera andra hade tagit emot såna pennor av honom och tyckte att det var assjysst, men jag ville inte ha. Fast han tryckte på mig en famn pennor ändå och stack sen.
Då var det nån lönnfet jävel som började gapa efter mig och sa att såna där pennor fick man minsann inte ha, och så frågade han var jag fått dom ifrån och var jag hade klottrat med dom. Jag slängde bara ifrån mig pennorna och gick lugnt därifrån, tänkte att han skulle ge sig om jag bara gick min väg. Han följde efter och fortsatte fråga var jag hade klottrat, men han skulle nog snart ge upp.
Fast vid ett övergångsställe där jag fick stanna för bilarna (borde ha varit tvärtom) kom han ikapp mig, och började tafsa mig på magen och pungen! Jag sprang som en gasell därifrån, och han jagade mig och ville antagligen böga med mig, så jag sprang mot polisstationen. Sprang så fort så jag tappade min keps.
Rusade in på polisstationen dit jag kom mitt under lunchrasten, så det var bara två poliser där, en manlig och en kvinnlig, och de höll på att värma sina luncher i mikron. Den kvinnliga polisen höll även precis på att byta om, så jag såg henne i bara tröja och trosor. Win!! ^^
Jag rusade iallafall in och sa att jag var jagad av någon som antastat mig, hoppade ner i en soffa där. Han som jagade mig verkar inte ha följt med in, men den manliga polisen gick iväg och hittade honom och låste in honom i en cell så länge. Jag grät och tittade ut genom fönstret bakom soffryggen. Selångersån rann alldeles utanför fönstret med vattenytan i höjd med fönsterblecket, och jättestora läskiga fiskar simmade och hoppade i vattnet där utanför. Så nära så man skulle kunna röra vid dom.
Den kvinnliga polisen kom och satt sig och åt och vi pratade lite om vad det var för fiskar där utanför. Den manlige polisen kom tillbaka och satte sig han med, och så fick jag börja berätta om vad som hänt. De tyckte min berättelse var bevis nog för att kunna åtala den lönnfete jäveln. Så frågade dom om var vi hade träffats och lite mer deatljer om vad som hände, och då råkade jag berätta om klotterpennorna. Båda poliserna slutade äta och tittade strängt på mig, och jag försökte försäkra att det inte var mina pennor, att jag inte hade klottrat med dom, att dom skulle kunna se att pennorna med mina fingeravtryck på var oanvända. Jag försökte säga det som att jag var säker på min sak, men innerst inne kände jag att det var kört. Det skulle bli fängelse för mig. Helvete! Jag började gråta igen. Och jag saknade min keps. Någon hade säkert tagit den nu. Såna finns inte att köpa längre. =o(
Efter att jag fått berätta hela historien om och om igen några gånger så verkade dock poliserna tro på att jag inte var klottrare, så dom lät mig gå hem medan dom skulle skriva rapport, och jag skulle troligen kallas till domstol inom några veckor. På väg därifrån gick jag förbi cellen där snuskisen var inlåst. Han hade bytt skepnad. Poliserna skulle inte känna igen honom och släppa honom, han skulle gå fri, åtalet skulle läggas ner.
Jag blev rädd.
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/drevegracula/404555467/