April
Friday 23 December 2011 photo 1/1
|
Inatt drömde jag att vi var ett gäng som var i vad som liknade farmors sommarhus uppe vid Höga Kusten en mysig sommarkväll. Det var inga människor jag känner på riktigt, bara massa fiktiva personer, den enda som går att relatera något sånär till en sorts verklighet var Klimpen från
TV-serien om Bert.
Vi var ute på gården och skulle äta och sånt, alla hjälpte till att duka fram utom Klimpen som bara betedde sig barnsligt och sprang omkring med en leksakspistol, kanske vattenpistol, och betedde sig som sin högstadie-rollfigur fastän han vid det här laget var lika vuxen som alla oss andra. Detta irriterade oss en hel del, så vi sa åt honom, och han sprang in i huset och tjurade.
Bara en liten stund senare hörde vi vrål och skrik från övervåningen, så några av oss sprang in för att se vad som egentligen försiggicks. Vi hittade Klimpen död, ihjälbiten av en varulv. Ett kraftigt bett över hans högra hand verkade ha varit dödsorsaken då det var där det hade kommit mest blod. Vi bestämde oss för att begrava honom på en gång för att få det överstökat, så jag och en kille till bar honom ner för trappen, men när vi skulle ut genom ytterdörren... så mötte vi varulven! Något som tidigare i mitt liv skulle ha varit katastrof, jag var livrädd för varulvar när jag var liten och minns fortfarande en dröm jag hade där jag och min storasyster jagades av en varulv när vi åkte längdskidor. Lösningen för att komma undan var oftast att flyga iväg,
men det funkade ju inte alltid...
Hur som helst, nu har jag tydligen kommit över min varulvsskräck, för jag bara spände min onda blick i varulven och rörde mig bestämt mot den, dominerade den helt så den kuvades och kröp halvt in under farstubron när vi gick förbi, och jag klev faktiskt rakt över varulven, som sen försvann.
Vi tog varsin skyffel då det inte fanns några riktiga spadar att gräva med, och kom överens om att begrava Klimpen utanför dörren till vedboden som inhyses i en bod som även innehåller ett par förråd, då det skulle betyda tur. Fastän vi hade snöskyfflar gick det väldigt lätt att gräva sig ner i den porösa jorden, fast vi kom inte särskilt djupt innan vi stötte på hård plast som verkade vara vedbodens fundament och som spred sig ut under marken en bra bit utanför själva boden. Vi hade helst velat gräva 6 fot djupt, men vi bedömde att vi åtminstone kommit så djupt så det iallafall inte skulle bli någon uppbuktning i gräset där Klimpen låg, så det fick räcka så. Vi stod just och funderade på hur vi skulle lyfta Klimpen för att kunna lägga honom ordentligt i sin grav, då en av tjejerna i sällskapet gav ifrån sig ett blodisande skrik där hon stod en bit bort.
Allihopa sprang mot henne och frågade vad som stod på, men hon var utom sig av förfäran och stirrade bara upp mot ett fönster strax under taknocken på boden. Hon sa ingenting, utan stirrade bara dit upp medan tårar började tränga ut ur hennes ögonvrår. Vi förstod att hon hade sett Fiskmaja.
Det gick en sägen som utspelade sig vid förra sekelskiftet. En fiskare i en by vid Höga Kusten hade en dotter som började bli giftasvuxen, Maja. Hon var väldigt vacker, sådär vän och ljuv men samtidigt blygsam så som unga kvinnor skulle vara förr i tiden, någon som alla tyckte om att se. Dock hade modern dött i barnsäng, och Maja som var enda barnet fick hjälpa sin far med fisket nästan från att hon var gammal nog att gå själv. Så hur vacker hon än var att se så stank hon alltid av fisk, särskilt hennes händer. Hon levde i ständigt utanförskap på grund av detta, och det talades och skvallrades bakom hennes rygg. Folk sa att det stank av död och förruttnelse där hennes händer hade nuddat dom i fiskaffären, och hon fick rykte om att sprida död och sjukdomar omkring sig. Detta gjorde henne väldigt deprimerad, och hon tog sitt liv, väldigt ung.
Tillbaka till nutiden så sade sägnen att om Majas vålnad rörde vid en så dog man omedelbart, och om man bara såg henne så betydde det att hon snart skulle komma tillbaka för att döda, oftast redan den kommande natten. Och man skulle inte behöva tvivla på att det var henne man såg då hennes vålnad alltid höll ett fång enorma fiskar i sin famn, vissa sade att det var en fisk för varje person hon hade dödat. Och nu stod vår vän näst på tur.
Sen väcktes jag av mobilens alarm, dags att åka till jobbet.
Det här med Fiskmaja fick mig att fundera lite, var fick jag en sådan sak ifrån? Finns det någon liknande gammal sägen på riktigt, eller ska jag skriva ner historien och maila den till en japansk regissör av skräckfilmer? Jag googlade namnet för att se om något skulle dyka upp, men det enda resultatet av värde var en länk hit till bdb, därav bilden. Någon heter fiskmaja. Vad är oddsen?? Här blev det nästan lite kusligt.
Personen bakom denna bdb har bara laddat upp tre bilder och har inte varit inloggad sedan 2009, så jag tror inte hon misstycker att jag printscreenade hennes framsida. Men vem vet, en natt kanske hon kommer tillbaka...
Annons
Comment the photo
Eunuck
Tue 10 Jan 2012 02:23
Jag drömde om Klimpen häromnatten! VARNING FÖRBJUDEN
Hahahha fiskmaja!!!
Hahahha fiskmaja!!!
Bambi13
Mon 26 Dec 2011 08:04
Det kanske är så att du ska ta kontakt me "fiskmaja" för det är ditt livs kälek ;p
DreveGracula
Tue 27 Dec 2011 15:32
Nää... Jag har redan en hemlig släkting, och hon luktar då inte fisk. =o/
DreveGracula
Mon 26 Dec 2011 11:40
Ja! Perfekt för dagisfröknarna att läsa för sin treårsgrupp, och efter diskutera om vad från hemmet man mer kan misshandla folk med utan att lämna fingeravtryck och fibrer på offret. =oD
Qattla
Mon 26 Dec 2011 12:29
Ja och att det dessutom är viktigt att behålla sin termooverall på sig så att ingen kan se vem man är. ;)
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/drevegracula/500017147/
Visa toppen
Show footer