april
torsdag 21 juni 2012 bild 1/1
|
Inatt drömde jag att profetiorna slog in. Stunden var kommen då de som ivrigt predikat om jordens ankommande undergång stolt kunde sträcka på ryggen och rikta näsan mot vädret. Och vilket väder sen...
När jag kom in i drömmen var det visserligen blå himmel och skinande sol, men något stod inte rätt till där jag befann mig, på altanen hos morsan och hennes make ute på Alnö. Vattnet gick ända upp till fönsterblecken, vilket visserligen gladde syskonbarnen då man inte ens behövde ge sig så långt som bakom knuten för badmöjligheter.
Jag sköt upp ett fönster och pratade med de badande ungarna, och så kom en våg som fick vattnet att skölja in på altanen, in i huset. Jag försökte skjuta igen fönstret, men fönstret kärvade, så det gick inte. Fler vågor följde, inte särskilt stora, men tillräckligt för att ösa in mer och mer vatten dit jag stod, och jag började oroa mig väldigt mycket. Främst för barnen.
Sen var jag i någon lokal, en kort med bred lokal, som att sitta i en buss med ryggarna mot bussens sidor. Det visades film. Minns inte om det var en spelfilm eller något för att förbereda oss för katastrofen. Kanske lite av varje? Det var kanske tjugo personer där förutom jag, men ingen jag kände. Då jag inte visste vilka de andra var så var jag lite avvaktande, höll mig på min kant. Alla andra verkade känna varann bra.
Plötsligt såg vi ut genom de smala fönstergluggarna att det kom en rad flygande farkoster ner mot jorden, som någon sorts flygande tefat, eller rymdskepp åtminstone. På klassiskt manér strålade de ner varelser till jorden. De var på för långt håll för att jag skulle se dem noga och de skrämde mig lite, men när de kom närmare byggnaden vi var i hade de antagit mänsklig skepnad, något de påstod var för att inte skrämma oss, för att vi skulle kunna bekanta oss med dom. (Galaxy Quest?)
De berättade vidare att jorden var på väg att gå under. Förloppet som ledde till detta var något de övervakat, och de hade gjort en överenskommelse att hjälpa oss vidare till en ny värld. De sa med en underfundig ton att vi kunde se dem som änglar, och jag kom osökt att tänka på alla konspiratoriska teorier man hört om alla änglar och under det står om i bibeln, att utomjordingar skulle ha legat bakom. De bad oss att sitta stilla och hålla oss lugna, så skulle var och en av dem ansluta sig till var och en av oss, och sen gällde det att hålla fast vid sin utomjording, lite fullständigt på den och inte lämna dess sida, ty det var en svår strapats. Så utomjordingarna spred ut sig bland oss, satte sig bredvid varsin människa, och en del lade armarna om människornas axlar och sa lugnande att de skulle göra allt de kunde för att allt skulle bli bra,
att vi inte skulle vara rädda.
När alla utomjordingar hade satt sig var jag fortfarande ensam. Jag reste mig lite och tittade neråt lokalen för att se om någon sista utomjording kanske letade efter mig. Det fanns ingen, alla satt ner. Så jag såg mig omkring bland de andra, som först inte verkade märka av att jag var där, och frågade ursäktande om var min utomjording var.
Utomjordingarna tittade först lite häpet på mig och började sedan titta fram och tillbaka, som om de också sökte efter den som var "min" utomjording, innan de växlade blickar mellan varann. Menande blickar, ungefär som "hur ska vi säga det och vem ska säga det?". En kort stund därpå vände de sig mot mig, och en av dom sa "jag är ledsen, han dog på vägen ner hit".
Så det var bara jag, ensam mot världens undergång.
Fucked, basically.
Annons
Kommentera bilden
Anonym
fre 22 jun 2012 11:07
Åååh neeeej! Vilken hemsk dröm! Fast...hahahah!! Älskar dina drömmar! :D
DreveGracula
fre 22 jun 2012 22:06
Jag älskar dom inte lika mycket, fast dom är ju intressanta ändå. =oD
2 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/drevegracula/506728568/
Visa toppen
Visa sidfoten