Lite trött då.
Precis som att julaftonen firades hos morsan med storsyrran och hennes ungar så firades julen en gång till idag hos morsan med lillsyrran, hennes karl och ungar. Och dessa små telningar kan verkligen konsten att totalt ta julmusten ur en...

Lämpligt nog började dagen med att jag körde fast här utanför mitt hus. Sen vår Fantastiske vicevärd Ingemar pensionerade sig och HSB tog över så är det kommunen som ska sköta snöröjningen här, och det förstår ju alla då att det inte blir något av. Så utanför garagen är det en salig blandning av hååårt packad snö och hjulspår som utgörs av något sorbétliknande slask. Försökte köra utanför dessa spår när jag skulle bege mig till morsan, men efter att ha gungat loss bilen från där jag ställde den medan jag stängde garageporten blev jag snabbt tillrättavisad och på praktisk väg informerad om att här var det snön som bestämde var man skulle och inte skulle åka. Jag tänkte att spåren ju iallafall ledde åt rätt håll och om jag bara höll farten uppe skulle jag snart nå fram till lite mer greppvänlig och hanterbar snö. Men så ser jag några meter fram att hjulspåren jag åker i tar slut. Den som åkt där tidigare hade antagligen kört fast, och där spåren slutade tog antagligen hårt packad snö vid. Då det nog handlade om drygt 15 cm hårt packad snö ville jag inte braka rakt på med bilen, utan jag stannade och satt sen fast.

Det var bara att gå tillbaka till garaget och hämta skyffeln, gräva undan den som gick för hjulen och försöka gunga sig loss, decimeter för decimeter, men sorbéten i hjulspåren och det faktum att bilen praktiskt taget hängde på underredet gjorde att det gick lite sisådär. Jag tvekade på om jag skulle kunna ta mig därifrån med Golfen, så jag ringde storsyrran och bad henne plocka upp mig på väg ut till morsan. Med hjälp av henne och en hjälpsam familj som stannade till fick vi till slut loss Golfen och jag kunde köra in den i garaget igen, och vi åkte vidare mot vår julmiddag. Det var först när vi nästan var framme hos morsan som jag kom på att jag ju lämnade skyffeln ute i en snödriva... Och som alla andra glasklara självklarheter i detta universum, särskilt i juletider, så var ju skyffeln borta när jag på kvällen kom hem igen. God Jul på dig, din långfingrade tattarfan som tog den. Hoppas du har cancer.

Anywhore, för att hoppa lite Tarantinohoppa lite fram och tillbaka i storyn så åt vi mer julmat ackompanjerade av de ljudeffekter som endast busiga småbarn i åldrarna 1-3 år kan åstadkomma, (men det är ju så söta ändå!) och spelade ett spel jag fick i julklapp. Miljön som barnen bidrog till gav känslan av att det var läggdags redan tidigt på kvällen, men trots att jag var helt färdig så lyckades en Katarina lura med mig ut till Railway Saloon för att se några band spela och det var riktigt trevligt! Träffade det rätta folket, inte minst Pange Malm som kikat upp från den Konungliga Hufvudstaden för att fira jul med sin familj, och så såklart makarna Sjölander med döttrar. En riktig kanonkväll faktiskt!

Men när jag kommit hem, strulat ut håret och tagit en egobild av mig själv var det verkligen skönt att gå och lägga sig.

Bajs med snö. Ska vi flytta till Mexico?