April
Thursday 16 January 2014 photo 1/1
|
Inatt drömde jag att jag inte visste var jag bodde. Eller, jag visste på ett ungefär, men det var inte så lätt att hitta. Något som jag känner igen lite från andra drömmar jag haft...
Hur som helst så hade jag bjudit hem min polare Adam på middag. Hade tänkt att vi skulle använda de nya grillbesticken jag köpt, men när maten var klar och jag skulle packa upp besticken ur förpackningen de kom i (så dags då...) upptäckte jag att det bara var en uppsättning bestick med, och en del andra köksredskap. Medan maten stod framme och kallnade och Adam väntade på att få hugga in så kollade jag upp på nätet vad det var jag egentligen hade beställt. Och visst, det jag hade fått hem stämde med vad jag hittade på hemsidan, jag hittade inget paket som bara innehöll bestick. Men jag var tvärsäker, de andra besticken måste finnas någonstans!! Så jag sa åt Adam att jag snart skulle vara tillbaka och gav mig ut för att leta.
Jag var medveten om att maten stod och kallnade alltmedan jag var ute och letade, så jag begränsade sökningen till det bostadsområde jag bodde i. Det påminde om Betongparadiset där jag växte upp, men mycket större, mörkare, och mer anonymt, enorma långa hyreshus med åtskilliga portar i varje byggnad, i rad efter rad.
Till slut tog hungern över, jag orkade inte leta besticken längre även om jag fortfarande var övertygad om att de skulle ligga ute på marken någonstans. Men jag bestämde mig för att gå hem, och det var då jag insåg att jag inte visste var jag bodde. Så jag fick chansa och gå in i de dörrar som kändes bekanta, och sen göra likadant i trapphusen, bara gå in i de lägenheter som kunde tänkas vara den rätta. Det var folk hemma i alla, men ingen blev arg. Alla verkade tycka det var lika svårt att hitta där, så alla förstod och önskade mig lycka till.
Till sist kom jag på att jag hade gått några gårdar neråt genom bostadsområdet när jag letade, så jag bodde nog längre upp. Jag gick en par-tre gårdar uppåt, och det kändes rätt. Jag följde en av de långa byggnaderna tills jag kom till port 744D. Det kändes bekant, så jag gick in och läste på namntavlan innanför dörren. (varför gjorde jag inte det i de andra trapphusen också, istället för att bara springa in i slumpmässiga lägenheter?) Mitt namn verkade inte står där. Läste igen och igen... Jo, där!! Det stod "Doktorn", på tredje våningen. Jag sprang upp och öppnade dörren, och fick se Adam snöra på sig sina skor. Han hade ätit och tänkte dra nu.
Senare var jag på någon fest. Halvt i någon lokal, halvt utomhus, jag var där med vänner. Pratade ganska mycket med någon tjej, raggade lite på henne. Men bara lite. Ville göra det ifall jag gillade henne, fast inte för mycket ifall det skulle visa sig att jag gillade någon annan som bara liknade henne. Jag visste inte så noga. Jag försökte komma på vem hon jag pratade med var, och vem den andra tjejen skulle vara, men jag kom inte på det, så jag nöjde mig med att bara småragga lite. Det ledde ingen vart.
Framåt natten gick alla gäster hem, eftersom festen tydligen var hos mig (???) och jag lade mig för att sova. Kunde inte riktigt somna dock, bara låg och vred och vände på mig. Tittade på klockan, den var över elva på kvällen nu (fastän det nästan borde ha varit morgon med tanke på hur länge festen var). Då märkte jag att sovrumsdörren var öppen, den brukar jag ju ha stängd. Det lyste från hallen, och.... såg jag en skugga röra sig?? Hörde jag något?? Jag fick kliva upp, gå igenom lägenheten och stänga alla dörrar. En dörr gick inte att stänga. Först gick det inte för att en väska låg i vägen i dörröppningen. Jag försökte givetvis stänga ändå, men fick till sist ta bort väskan. Men ändå, hur försiktigt eller hårt jag än stängde dörren så klickade det till och den åkte upp igen. Hade kunnat låta det vara så, men nu hade det blivit till en principsak, dörren skulle vara stängd!! Efter att ha provat att stänga den säkert tio gånger så ställde jag den där väskan framför dörren. Då höll den sig stängd.
Jag hörde något från hallen som lät som rinnande vatten, gick dit och tittade. Jaaa, typiskt! Det regnade ur lampskärmarna. (är säker på att jag drömt om det flera gånger förut med) Det gjorde det ur alla lampor i hela lägenheten, både bordslamporna och de i fönstren, och det slutade inte regna fastän jag släckte lamporna heller. Det verkade bero på att det var storm utanför, ett rejält åskväder. Jag tog min kamera och sprang ut, naken så klart, och hoppade in i min bil som stod där, olåst. Och den hade ingen växel i eller handbromsen åtdragen, så jag fick sitta still i bilen för att den inte skulle rulla iväg. Radion var på.
Jag bodde som vid en klippavsats där jag hade bilen alldeles vid räcket, och där såg jag ut över staden som låg mörk och öde under den frenetiskt blixtrande natthimlen. Jag började filma detta åt mina vänner i Australien, men just som jag satte igång kameran så slutade det blixtra. Jag tänkte gå in igen, men det började samlas fler bilar runt mig. Antog att det var folk som fick skjuts hem från krogen, som nu hade hämtat mat från McDonalds som i drömmen låg intill mitt hem, och de tänkte äta vid utsikten över staden. Jag såg mig om för att se var de ställde sig, om jag skulle kunna gå in till mig igen, obemärkt. Dock rörde jag för hastigt på huvudet så bilen kom i rullning och stötte emot staketet alldeles intill en av de andra bilarna. Fan....
Plötsligt rörde sig något stort och självlysande nere i staden, en upprättgående gestalt lika hög som husen där nere. Jag tänkte först på Marshmallowmannen i Ghostbusters, men han var det inte. Den svagt grönlysande gestalten gick med enorma kliv åt vårt håll och var snart uppe hos oss, och det var då jag såg att det var en enorm Jack Skellington. Jag försökte göra mig orörlig samtidigt som jag filmade honom, men han hittade mig och öppnade bakluckan på min bil. Jag hoppade ut för att fly, men då stod det ju andra människor där vid räcket och skrattade åt mig, naken som jag var. Särskilt tre ganska fylliga tjejer skrattade, så jag stannade upp och vände mig mot dem för att visa dem att jag inte brydde mig. Då plockade Jack Skellington upp de tre i sina enorma händer och sa "de här skrattade åt dig" till mig. Jag svarade att det inte gjorde något, och att han inte skulle göra dem illa. Då klämde han åt dem så att alla deras bröst sprack som klämfärdiga finnar mellan hans fingrar.
Jag vaknade. Klockan var nio. Det kändes skönt att inte behöva somna om.
Annons
Comment the photo
TantBacon
Thu 16 Jan 2014 20:14
hahahahahahahaahhaha herregud vilka underbara drömmar <3 jag vill också ha en sån där sjukt galen dröm!
DreveGracula
Fri 17 Jan 2014 13:25
Ja, iofs.
Drömde nåt knepigt inatt med, men minns tack & lov inte vad det var.
Drömde nåt knepigt inatt med, men minns tack & lov inte vad det var.
Anonymous
Thu 16 Jan 2014 19:22
Uäk.
DreveGracula
Sat 18 Jan 2014 00:12
Ja. Minns kanske inte allt ur den, meeen... Har det med tänder och trottoarkanter att göra?
Anonymous
Sat 18 Jan 2014 09:06
Var väldigt likt den scenen. Men det var någon brud som hade försökt ta livet av sig men bara skadskjutit sig, så jag var tvungen att färdigställa det så att hon skulle slippa lida, och avlivningen påminde väl en hel del om detta, att vakna med det autentiska krasandet när man stampar på skallen ringandes i örat och känslan att vispa runt med foten i hjärnsubstans i färskt åminne var...ganska vidrigt.
DreveGracula
Sat 18 Jan 2014 12:30
Ämäh fy fan!! Vidrig dröm!! Förstår att det var en sån där som kändes hemsk hela nästa dag. =o/
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/drevegracula/517176939/
Visa toppen
Show footer