Saturday 13 September 2014 photo 1/1
|
Att gå på bio ensam har jag inget problem med, det kan vara riktigt skönt faktiskt, men tanken på att gå på teater själv kändes lite tråkigare. Teater är ju ändå lite speciellt, och det vill man liksom dela med någon. Men trots detta så bestämde jag mig ändå för att prova, jag var ju bra nyfiken på den här föreställningen "Tag Det Rätta, Tag Cloetta!", en nostalgisk resa i humorns tecken!
Det första jag som vanligt slogs av när föreställningen började var att nästan ingen annan än jag i publiken kunde hålla käften. Men jag ryckte på axlarna och tänkte att när man är över 100 så ses väl varje sekund som ett möjligt sista tillfälle att få något sagt, och då pladdrar man oavbrutet oavsett om man ligger i dödsbädden eller sitter på en teater. Dock visade det sig att det var jag som var den som gjorde fel, ty det ingick i showen att man skulle gapa och sjunga med och hålla på. Sånt gillar jag inte. Jag betalar för att se en föreställning, inte för att sitta och vifta med armarna och sjunga falskt, det kan jag göra hemma i duschen! Eller, skulle kunna göra om jag hade en dusch, men jag kan väl göra det under vattenytan i badkaret då, där det inte drabbar någon.
Och det var inte så mycket teaterföreställning som jag hade förväntat mig. Det var mest att de bara pratade lite om hur det var på 50-talet, och så sjöng de sånger. Visst, de hade små sketcher, och de var ju bra skådisar och duktiga sångare, men föreställningen kändes ändå mest riktad till de som redan var gamla på 50-talet, och det blev inte riktigt min tékopp.
Pluspoäng för att gänget var från Umeå, det kändes hemtrevligt att få höra lite riktig svenska istället för den Göteborgs-småländska blandning som folk pratar här nere. ^^
Annons