Jag gick upp till Laestadius Pörte istället, och där var ju guidetjejen från kyrkan igår! Jag sa tjenare, och hon frågade "pratade inte jag engelska med dig igår?". Jo, det gjorde hon. Jag trodde att hon gjorde för att hon var finsk, men hon gjorde det för att hon tyckte att jag såg utländsk ut. Medan vi pratade då så funderade hon på var jag kunde vara ifrån, vad det var för dialekt jag hade. Holländsk kanske? Men svaret var ju närmre än så. :D

Här inne bodde iallafall Lars Levi Laestadius med fru och 14 barn på 1800-talet, då det bara fanns fem hus i Karesuando. Kyrkbänkarna har kommit dit senare, det enda som finns kvar sen dess är spisen i hörnet. Jag fick lära mig att Lars inte var den blåtokiga superfundamentalist som jag trodde, utan när han grundade Laestadianismen så ville han bara få folk att bättre följa bibelns bud och sluta supa så hårt. Det är senare falanger inom tron som drivit den mer till sin spets, och sitt rykte har de från väst-laestadianerna, det är från dem som uttryck som "gardiner är djävulens långkalsonger" kommer.

En annan guide kom också dit, en ung mopedburen kille. Jag frågade om hur det var att växa upp här och han tyckte att det var bra. Jag gissade att när man bor på en sån här liten och avlägsen plats där alla känner alla så kommer man ju inte undan med nånting, men han såg det mer som en trygghet. Utan polisstation på byn så får man ta hand om sig själva, och det var bara som det var. På fritiden åkte han moped och fiskade, han verkade inte tycka att något fattades.
Det kändes bra att höra hans inställning till det hela, det gav mig lite hopp om framtiden. ^^

Var det inte Lars Levi?