Efteråt var jag på bio och såg nya Halloween. Har faktiskt varit mycket på bio på sistone, har bara inte orkat skriva om det. Den bästa film jag sett såhär långt under hösten var A Simple Favour med Anna Kendrick och Blake Lively, och det här var den sämsta. Då räknar jag också in att jag såg Bad Moms härom kvällen, då förstår ni nivån på hur usel den här filmen var...

Kanske hade jag förhastat mig i mina förväntningar. En 40-årsjubilerande uppföljare med flera av originalskådespelarna kvar låter ju som något helt fantastiskt, och jämfört med mååååånga av de andra uppföljarna som gjorts i denna serie så är det knappast en dum idé. Det som dock kan ha fått mig att bygga upp förväntningar inför den här filmen är ju baserat på den gången jag såg originalfilmen vilket gott och väl är omkring 25 år sen. Jag minns den som kuslig och spännande, men skulle jag tycka det idag? För jag tyckte då ingetdera om den här nya filmen. Totalt förutsägbar, inte gripande, rörande eller spännande på något sätt, aldrig ens otäck, och alla jumpscares (oavsett om de är "riktiga" eller, "jaha, var det bara du?") kunde man räkna ut fler minuter i förväg. Och det här med att Michael är nån sorts superskurk som står helt oberörd av slag i ansiktet med kofot och skottskador, det känns som en riktigt stor, torr och osaltad köttbulle att svälja år 2018. Inklusive och utöver detta var den bara precis som alla andra förutsägbara och tråkiga filmer som någonsin gjorts inom genren. Inte ens fotot var särskilt snyggt, med allt i en äckligt 70-talig orange ton som för att understryka att det minsann är Halloween.

Det enda bra jag har att säga om den är att den kändes kortare än den angivna speltiden. Det ger den här filmen det kanske lite oförtjänt höga betyget 1 knivhugg av.... 4 miljoner möjliga.

Annons

The photo has no tags

May 2019