October 2009
den här bilden borde egentligen va raderad., den här bilden ger mig klumpen i halsen..och så även tiden som var då. men precis som denna bilden finns kvar, finns också den tiden kvar. och det ä
jag längtar tillbaka. tillbaka till då allt var så lätt. då man visste från dag till dag vad som skule hända.. man visste att man skulle ner till varberg och kasta sand på varandra, kasta krab
jag gråter inte för inte. ni som känner mig vet. ni vet att det är såhär man mår när man hemligheter har. när allt inte är som det ska vara. när något saknas.. för det inte blev som det s
pennies in a well. a million dollars in the fountain of a hotel broken mirrors and a black cat´s cold stare walk under ladders on my way to hell, i´ll meet your there but i´m not scared at all, i´
always sentimental when i think of how it was when love was sweet and new, and we just couldn´t get enough but we all know.. it all goes bad eventually..
vi som skrattade nyss..jag hade fel.. hon bär det inte alls leendet. mer en ångestblandad känsla. och du med. det ligger något obekvämt över det hela. över er. men det känns ändå bra at
det brast. jag vet. men jag var tvungen. jag kunde inte andas. och du var tvungen att få veta. och nu vet du. du va tvungen attt inse att du var min klump i halsen. regnet på min sommardag och
jag hoppas det finns någon där. för dig. när det faller. för jag är inte den personen. jag orkar inte va den personen. inte igen. jag orkar inte en gång till. för du är bara en i ha