October
November 2015
Sådärja. Nu är vi hemma igen och jag saknar redan Estreito. Fler bilder kommer, men just nu är jag för trött efter resan. Men frågan är: varför lämnar man detta för ett höstgrått Sverige?
Så här gör man vin i Estreito. Francesco hjälper lille Leandro att trampa druvorna.
Början av en blomma.
Gul ros.
En annan blomma med färg.
Utsikt över blommor och hav.
Anonasfrukterna är inte mogna ännu.
Här drar ovädret in under oss(!)
Agafjantusen har egentligen blommat över, men det finns en och annan.
En ros är en ros är en ros.
Det ansåg i alla fall Gertrud Stein.
Sedan katastrofen 2010 har man rustat och byggt nya flodbäddar.
I Porto Moniz går det så höga vågor att man nästan blir rädd. Det kan ingen bild förmedla.
Jag håller med Gertrud.
Nu är det dag.
Sedan blev det kväll.
Den östraste delen av Madeira är karg, helt olik de flesta andra plaster på ön.
Man kan se Porto Santo i fjärran.
Nu blir det fest. Joaquim har tänt vår espetada-ugn.
Francesco trär spetten med det kött som Joaquim valt ut. Vi betalar, de som kan gör maten. Bra överenskommelse.
Varmt och skönt.
Nu glömde jag ta bilder innan nästan alla hade käkat upp. Tror vi var 16 personer, de kommer och går. Från 3 år till över 70 år, var gästernas ålder.
Francesco gör fler spett till eftersläntrarna.
Unga Dulce fyller år, så det blev födelsedagsfest också. Mamma Dulce vid sidan.
Grattis, Dulce!
Visa toppen
Show footer