Ibland funderar jag på om varför vi skaffade hästar.
Inte för att jag är less på dom eller att jag tappat intresset.
Det är orken som inte finns,
gå ut och mocka och ta hand om dom.
En häst som inte kunnat gå på över 5 år nu.
Och en annan häst som jag inte kan skilja från den andre.

Ibland funderar jag på om hur det kommer bli.
För det närmar sig slutet.
Och jag går knappt ut till dom.
Jag vet att jag kommer ångra mig något fruktansvärt,
att jag försummat de.
Jag ångrar mig redan nog mycket redan nu.
Och det känns verkligen bra då jag är ute i stallet.
Men jag är less på att hoppas.
Jag är less på att se att Frodo aldrig blir bra.
Jag har aldrig i hela mitt liv galopperat på honom ens.
Jag har knappt travat på honom.
Han är ca 10 år.
Knappt riden.

Nån gång händer det.
Antagligen inom en snar framtid.
Och då försvinner båda.
Och jag hatar att den tanken är i huvudet på mig.
Dag och natt,
dygnet runt.

Jag ska gå ut oftare till dom.
Varje dag hoppas jag.
Inte för att det är min plikt att göra.
Utan för att jag behöver det.
Jag vill ha den sista tiden med dom.
Även det kanske är ett helt år kvar,
eller kanske två.
Men det är ändå för kort tid att slösa bort.
Jag har redan slösat bort tillräckligt med den.

Annons

The photo has no tags

Camera Optio E70L

Focal length 6 mm

Aperture f/2.9

Shutter 1/250 s

ISO 80

Date

September 2014