Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Snow hade vandrat många dagar i skogen utan att komma närmare sitt mål att finna snö. Hon hade inte träffat på någon levande varelse på mycket länge och hon började känna sig väldigt ensam
Tills en dag.
Längre fram pÃ¥ stigen stod det underligaste hon nÃ¥gonsin hade sett. Det var en flicka. Flickan hade kläder vars like Snow aldrig ens varit i närheten av att se nÃ¥gon gÃ¥ng. Hon kunde inte ens fÃ
Det fanns dock inte mycket mer att göra än att hälsa på den underliga varelsen. En sak var i alla fall säker, tyckte Snow, och det var att det här inte var någon älva från hennes hemtrakter.
Sedan vände det sig bort och sa, mycket tyst: "Jag är Lillym". Snow visste inte riktigt vad hon skulle säga, hon tyckte det var ett mycket konstigt namn, men det kunde hon inte säga till Lillym
Snow gjorde som Lillym sa och de satte sig ned på stigen. Snow började känna sig obekväm när Lillym bara satt där och tittade på henne utan att säga någonting, så hon sa: "Var bor du?". Den
"Säg mig vad du önskar dig. Jag kan ge dig det, om jag vill" sa Lillym och såg på en punkt framför sig med en tom blick.
Snow såg förläget bort. Av någon anledning kändes hennes önskan väldigt liten och obetydlig. Efter en stund sa hon i alla fall: "Jag önskar att jag fick se och känna snö". Att förklara mer
"Snö?" sa Lillym förvånat och lutade sig närmare Snow. Det var första gången hon inte lät helt likgiltig inför någonting Snow hade sagt.
Snow såg förvånat upp, hon tyckte att Lillym hade blivit lite väl närgången. "Vad gör du?" sa hon, men då hon såg upp i Lillyms ögon hände någonting. Det var som att hon blev hypnotiserad,
"Vad bra" var det enda Snow fick ur sig, "Tack". Lillym drog förnöjt på munnen och sa "Var så god. Du ska följa med hem till mig".
Lillyms hus såg ut ungefär som flickan själv tyckte Snow. På utsidan såg det ut som en gammal nedgången herrgård med en sällan skådad övervuxen trädgård. Rankor slingrade sig runt alla
Det var dock en sak som var så konstig att Snow var tvungen att påpeka det: "Lillym... ditt hår... det har ändrats". Hon tänkte att det kanske kunde vara farligt, annars skulle hon inte ha sag
"Lägg den där" sa Lillym och släppte sin jacka så att den landade i en hög på golvet.
Snow skyndade fram och lade prydligt sin hatt i ordning ovanpå Lillyms jacka. "Du förstår uppenbarligen inte så mycket, eller hur?" sa Lillym till Snow. "Jag..." började Snow men blev avbruten
"Du ska sitta där" sa Lillym och pekade på en till hög av någonting Snow aldrig sett förut. Hon började förstå att det var mycket hon inte hade sett än.
Snow satte sig där hon blev tillsagd. "Hur kan du ge mig snö?" frågade hon. Lillym gjorde ingen ansats till att svara utan sa istället: "Jag ska fixa till dig lite". "Hurså?" sa Snow.
"Du ser ut som en bondlurk. Så får du inte komma och smutsa ned mitt hus" sa Lillym. Snow kände sig en smula förnärmad över detta, men sa ingenting om det, hon var ändå gäst och dessutom v
Plötsligt låg en klänning i samma hand som just vinkat. Förundrad såg Snow vad som precis hade hänt. Hon fick inte ihop det, så går det bara inte till. "Jo, precis så går det till" sa Lillym
"Du ska ha den här klänningen på dig" fortsatte hon, men gjorde ingen ansats till att lämna över den. Istället vinkade hon igen.
Nästa sekund satt klänningen på Snow. Lillym log ett tunnt leende. "Ställ dig upp" sa hon.
"Så mycket bättre..." sa Lillym och studerade Snow ingående. Snow började än en gång känna sig smått obekväm i den färgglada flickans sällskap, men hon gjorde sitt bästa för att inte visa
"Du är så mycket vackrare när du ser ut som en flicka och inte en bondpojke" sa Lillym. Snow kände hur hon stelnade till vid orden och närmandet. Lillym skrattade glädjelöst i hennes öra. "
"Tyst" började Lillym då hon märkte att Snow åter igen tänkte börja protestera. "Jag ska ge dig din dröm, flicka" sa Lillym. Snow försökte att inte titta på henne. Lillyms ena öga hade b
Snow såg på Lillym. "Kan du verkligen det? Skulle du verkligen göra det?" sa hon till Lillym. "Ja, det skulle jag. Det skulle jag om du önskade det".