det är sånna här dagar jag behöver dig. det är dessa dagar det är meningen att du ska finnas för mig, stå vid min sida, förklara att jag duger, att jag är älskad, när jag själv inte förstår det. det är meningen att du ska vara den som föstår mig då. för det finns ingen annan än du som kan det, ingen annan i hela världen vet hur det känns, utom du. jag vet att du vet, för jag har så många gånger i mitt liv gråtit för dig för att jag visste hur du mådde. jag hörde allt. det fanns nätter jag knappt kunde sova alls. för allt jag tänkte på var att utan dig i mitt liv vill jag inte leva, kan jag inte leva. jag förstod dig då. jag förstår dig nu. men varför förstår du inte mig? jag vet att du hade dina vänner. jag vet att du hade din "extra-familj". men det har inte jag. jag har bara dig. och knappt det. jag vet hur du hade det, jag vet att jag har det likadant, och jag vet att du vet det. vad jag inte vet är varför du inte ens försöker hjälpa mig. jag vet att du förstår hur det känns. du är den enda som verkligen förstår det. jag vet det för jag har hört det. jag har hört dig säga det. vi är dom vi är. men tsm är vi inte dom vi borde vara. varför har du blivit så blind?
-
människor förändras. ibland till det bättre, ibland till det sämre. just nu känns det som att de flesta runt mig förändras till det sämre. pessimister. gud vad jag hatar pessimister. men pessimist är just det jag varit nu, alldeles för länge. jag har varit beroende av dig, trodde jag. men först nu har jag kommit på att det var inte dig jag var beroende av, det var käsnlan du gav mig. det fanns ingen annan som kunde få mig att känna mig så bra som du gjorde. du fick mig att känna mig bra och älskad. du fick mig att känna mig som världens lyckligaste. men den känslan kommer du inte ge mig på ett bra tag förhoppningsvis, om jag ska vara en bra vän. kanske aldrig någonsin. vad jag än gjort har du saknats. men när du varit där har det inte varit någon skillnad. för du ger mig inte känslan. och jag har försökt, jag har försökt så in i norden, att hitta en ny du. men du finns det bara en av, för du är unik, precis som alla andra. det spelar ingen roll hur mkt vi får tillbaks. det kommer ändå inte komma tillbaka.
-
jag saknar dig. eller nej. jag saknar den du var. du vet den jag kunde snacka med om allt. den som fick mig att vara glad. den som fick mig att känna mig speciell. den som jag var stolt över att ha som bästavän. den som alltid fanns vid min sida hur långt ifrån varandra vi än var. den som lovade mig att "ingenting kommer förändras". den som sa "föralltid". den som ringde mig när den inte mådde bra. den som ringde mig när den mådde jättebra. den som alltid brydde sig om mig. den som visste när något inte var helt perfekt. den jag kunde vara mig själv med. jag minns det fortfarande. jag; jag blir alltid så knäpp när jag är med dig. du; vad menar du med det? jag; att jag alltid kan vara mig själv med dig. jag minns hur du kramade mig då. och jag minns hur lycklig jag var i just det ögonblicket. jag minna så jävla mycket. jag minns sån damp du hade, och hur kul vi tyckte det var att irritera dig. jag minns allt med dig. men inget av det finns kvar mellan oss. jag vet inte, kanske finns den personen kvar någonstans där längst in. men det är inget jag märker av... men för mig kommer du alltid vara min bästa vän. och jag älskar den personen du var, men kan du bevisa att jag fortfarande kan älska dig?
-
mitt liv är på väg tillbaka. alla pusselbitar börjar falla på plats. snart kommer jag tillbaka, som den jag var, fast bättre. och när jag gör det lovar jag att du är den första jag ska hjälpa. jag älskar dig och jag behöver dig. du har hjälpt mig mkt och det är dags för mig att hjälpa dig nu.
-
det är vid sånna här tider man ser vilka de riktiga vännerna är. jag vet det nu och jag ska ta vara på dem nu. visst finns det fortfarande dem jag tvivlar på, men jag är nästan säker. och de riktiga vännerna är inte bara de som hjälpt mig, utan även de som brytt sig, de som stannade trots att jag ibland kunde bete mig som en idiot eller helt plötsligt bara ändra humör, och även de som kom tillbaka.

Nu är de ny månad. Nu ska jag försöka glömma det som varit, och tänka framåt. Jag lämnar detta här och nu.

jag verkar förmodligen vara värsta dramaqueen, men det är jag inte. inte egentligen. jag var bara tvungen att få ner allt i text, förhoppningsvis för sista gången detta året...

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

eemeliefeldt Sun 1 Nov 2009 22:28

jag vet inte om texten är om mig, jag antar det.

all vår kontakt har bah försvunnit, & jag saknar dig varje dag. jag minns tiden som igår, du & jag genom allt. vi var alltid & vi snackade varje dag. på senaste tiden har det inte funnits. du är min bästa vän, & det kommer du alltid att vara. du är en äkta vän & jag kommer aldrig förlåta mig själv om vår kontakt tas bort helt. jag är verkligen ledsen om jag inte funnits för dig nu när du mått så dåligt. jag har haft en rätt jobbig period själv. nu har det äntligen vänt & jag känner att jag kan stå på benen igen & ta kontakt med dem jag älskar, för det orkar jag nu. du ska veta, att även om det inte känns som om att jag finns för dig, så gör jag det. jag finns ett telefon/sms bort, det är bah att göra det! jag hjälper dig i alla lägen så gott det går. jag hoppas att detta inte är slutet , det får det inte vara. vi ska hitta tillbaka, om jag så ska behöva vända upp & ner på hela universum. jag älskar dig loser & kommer ALLTID & FÖREVIGT att göra (L)

- Read more -

ess-dubbelv Sun 1 Nov 2009 22:29

jag hoppas du förstår att jag inte menar att det är ditt fel, för det är det inte. men jag har förstått att du inte mått särskilt bra och jag har försökt hjälpa dig men det har känts som att du inte velat ha min hjälp. och jag har inte orkat mer än att kommentera att jag finns eftersom att jag själv inte varit på topp. och när du då inte tagit kontakt har jag faktiskt inte orkat. men jag hoppas du vet att jag alltid finns och att jag alltid har funnits för dig. och jag försöker alltid hjälpa dig, om du vill. men sen är det det att när vi sen väl träffats så har vi varit så olika. jag vet faktiskt inte om jag har förändrats så mycket sen förr, jag antar att jag iaf ändrats lite, men jag vet att du har. och jag menar inte att det är dåligt, alla förändras, men jag tror att eftersom vi inte träffades på jättelänge så när vi sen träffades kom det nästan som en chock. jag är liksom inte så säker på om jag känner dig så bra som jag en gång gjorde längre... och det är inte så lätt att lära känna dig på nytt eftersom vi träffas så sällan. men jag vill verkligen ha tillbaka det vi hade, vi måste bara komma på hur. <3

- Read more -