January
14 February 2010
det var dags igen. är det någon som kan gissa vad till detta skall leda?
Ida, jeg och moarh. Vi rangordnade våra inre organ och la i bokstavsordning, sedan bjöd mamma & Håkan oss på en förlåt-för-att-vi-ska-stanna-här-en-vecka-längre-medan-ni-måste-åk
Den här tårtan var till för hotellets alla par. Mamma blev sur när jag tog mittenbiten innan någon annan ens hunnit närma sig tårtan. Förresten var den rätt osmaklig.
Efter maten blev det någon slags quiz-tävling i restaurangen. Ida och jag ställde naturligtvis upp. Med buller och råge. Om jag bara vetat då vad jag strax skulle bli varse...
Skammen är plågsamt påtaglig... "Ida och jag vinner en simpel tävling i tron om att priset är guld och juveler - intet ont anande går jag upp på scenen för att mottaga detta pris. Till m
sista utekvällen. jag såg tjock och bisarr ut, var asglad och megadeprimerad på samma gång. ville inte åka hem. känslan att vara där och ha så hundraprocentigt överkul hela tiden är helt en
mina puppy eyes räddar mig ur de flesta penibla situationer. den här kvällen tillbringare helt och hållet i sällskap med Glasögonormen, som blev typ min bästis på den här resan. och de
ida och jag träffade vår irländska vän som bjöd in oss på hans bar. det kom fram en underlig liten herre och sträckte fram en lapp, sedan smög han vidare, och precis när jag fotade denna lap
vi bestämde oss för att avsluta vår vistelse med en liten överraskning till hotellets personal samt alla nya gäster. vi hade ju ändå ingenstans att göra av återstoden av vårt diskmedel
Direct link:
http://dayviews.com/eunuck/2010/2/14/
Visa toppen
Show footer