December
Wednesday 6 February 2013 photo 2/2
|
Change
"I dina drömmar"
Drarry
Kapitel 12 – Förlovningen
Det var söndag, och Draco kunde inte minnas när han någonsin hade mått värre än han gjorde idag. Gårdagen hade han försökt supa bort eftersom han visste att han inte kunde fira den tillsammans med den han ville vara med mest av alla.
Han klarade transfereringsprovet veckan innan, så efter att ha sett Harry tillsammans med Weasley inne på Tre kvastar i Hogsmeade for han hem för att tömma sin fars minibar och dricka upp flera flaskor vin inne på sitt rum på Hogwarts.
Zabini, Nott och Goyle hade låtit honom vara hela kvällen, de ville inte blanda sig i det Draco gick igenom just nu.
Så nu vaknade han klockan halv två på eftermiddagen med dunkande huvud och skvalpande mage.
Efter att ha spytt ut hela sin vikt i toaletten gick han till plugghästens rum i Slytherins elevhem. Han hette John Finn.
Finn hade allt man kunde få tag på i trolldryckssalen i sitt rum, så han kunde snabbt koka i ordning vad Draco än ville ha. Han ville ha bakfylle extrakt, och fick betala två galleoner för den.
"Giriga jävel." sa Draco när han tog emot flaskan med drycken.
"Alkoholist." mumlade Finn och stängde dörren efter sig.
Draco drack allt i en klunk och kände sig redan mycket bättre.
Han kunde inte gå ner för att äta eftersom han missat lunchen, så han gick istället till sitt rum för att sova bort det sista av bakfyllan.
På kvällen gick han med Goyle till den stora matsalen. Några Gryffindorelever gick framför dem och Draco började inte tjuvlyssna på dem förrän han hörde två namn som fångade hans intresse.
"Potter… Weasley…" sa flickorna framför honom. Han ökade farten så han kunde höra mer. "Han friade till henne igår, och hon sa ja. De ska gifta sig nästa sommar."
"Åh, vad kul för dem. Jag som inte ens har en pojkvän…" sa den andra tjejen nedslaget.
Draco stannade. Hade Harry friat till Weasley? Skulle de gifta sig snart?
"Malfoy?" Goyle, som hade gått förbi Draco, tittade nu bakåt. "Vad är det?"
"Ingenting." mumlade Draco och gick förbi med bestämda steg.
Hade Draco lyssnat på hela samtalet hade han hört att de pratade om att Potters vän Weasley hade friat till Hermione, men nu var det redan försent.
Resten av dagen hade legat i mörker, och Draco vaknade inte till på riktigt förrän han stod inne i omklädningsrummet nästa dag.
Han hade varit på lektioner i en hel dag utan att ha lagt större vikt vid det.Han hade inte varit kontaktbar sen middagen igår kväll.
Warrington knäppte med fingrarna framför Draco. "Jag frågade ifall vi har någon taktik? Matchen börjar om tio minuter."
"Va? Öh… nej. Kör på bara, som vanligt. Kom ihåg att vaktaren är deras svaga punkt. Det kommer vara jagarna som vaktar målet mest. Bli av med jagarna och gör sedan mål." babblade han på.
De andra verkade nöjda med det, så de frågade inget mer.
Väl inne på stadion blev Slytherinlaget presenterade. Draco gick fram till mitten där madam Hooch stod tillsammans med Harry Potter, som var lagkaptenen för Gryffindors lag.
"Skaka hand, lagkaptener." sa Hooch automatiskt, hon hade varit domare i många år nu.
Draco sträckte fram handen och såg rakt in i Potters ögon, men Potter log lite när de skakade hand.
Draco rörde inte en min, och det fick Potter att chockat titta åt ett annat håll.
"Upp på era kvastar!" ropade Hooch åt båda lagen och alla satte sig på sina kvastar. Hon släppte först ut kvicken, sedan dunkarna och tog fram klonken och ställde sig närmare mitten. Potter höll hela tiden ögonen på kvicken eftersom han verkade bli besvärad av blicken Draco gav honom. "På min signal. Tre, två,ett…" visselpipan ljöd, Hooch slängde upp klonken i luften och sedan var matchen igång.
Kommentatorn, en elev Draco inte kände igen men som var från Hufflepuff, berättade för alla att Slytherins jagare nu närmade sig Gryffindors mållinje.
Draco flög förstrött omkring, utan att lägga större uppmärksamhet på var kvicken kunde vara, och såg att även fast han inte hade varit till stor hjälp inne i omklädningsrummet – så hade de ändå lytt hans råd. Slagmännen slog precis iväg varsin dunkare på Weasleytjejen och en annan av Gryffindors jagare. Draco skrattade när han såg hur ont Weasley fick i axeln och vrålade av ilska.
"Tio poäng till Slytherin!" ropade Hufflepuffaren.
Potter såg åt Dracos håll just som han skrattade gott för sig själv, och han såg arg ut.
Gryffindor fick ett mål nästan direkt efter, sedan gjorde Slytherin två mål till på raken.
"Potter har fått syn på kvicken!" tre fjärdedelar av eleverna på läktarna började ropa och heja på Potter som flög väldigt fort utanför arenan.
Draco kände att han var tvungen att haka på nu så ingen skulle misstänka att han redan tröttnat.
Den annars så gråa himlen började nu bli ännu mörkare. Toppen, tänkte Draco,ska det börja regna nu också…
Potter flög ut över den förbjudna skogen och sedan rakt ner mellan träden. Det bar honom emot, men Draco visste att han skulle bli tvungen att följa efter.
Helt plötsligt stelnade han till, tre meter från marken medan han försökte leta efter Potter, tappade greppet om kvasten och föll handlöst ner mot marken.
Han låg bara där på barrmattan, utan att kunna röra någonting utom ögonen som flackade omkring. Hade Potter använt kroppslåsningsbesvärjelsen på honom?
Draco hörde en duns precis vid huvudet och försökte se åt det hållet.
"Vad är ditt problem?" sa Potter ilsket. "Jag vet att vi ska hålla det här hemligt, men måste du bete dig som ett praktarsel?"
Draco fick inte fram ett ljud medan Potter gick runt och satte sig på huk så de kunde se på varandra.
"Jag börjar misstänka att det var din plan, eller hur? Att bryta armen på Ginny? Vad har hon gjort dig?"
Draco himlade med ögonen. Vad skulle han kunna säga?
Potter pekade med trollstaven på Draco, nu kunde han röra sig igen, och prata.
"Så? Ifall det var min plan då?" Draco satte sig och gned på sin rygg med baksidan av handen, han hade fått ont efter fallet. Sedan såg han på Potters andra hand. "Är det där kvicken?"
Potter höll kvicken hårt i sin vänstra näve, silvervingarna spretade ut mellan fingrarna. "Det skulle ju se dumt ut ifall den dök upp där borta medan vi är här."
"Varför tog du mig hit?" Draco ställde sig upp och borstade bort våt jord och överbliven snö från klädnaden. "Vi måste fortsätta med spelet."
"Visst, men kan du lämna min flickvän utanför det här, tack?"
"Snarare fästmö…" mumlade Draco, gick bort en bit för att hämta sin kvast och satte sig på den igen.
"Vad sa du?"
"Tror du inte att jag hörde det? Potter friade till sin älskade Weasley på Alla hjärtans dag. Det går rykten, såklart, men jag såg er också. Hur vågar du knäböja framför henne när jag kan se det?"
"Vad snackar du om?" Potter klev av sin egen kvast han nyss satt sig över och gick med snabba steg fram mot Draco. "Det var du som ville lämna känslorna utanför det här! Jag har…"
"Det spelar ingen roll längre, Potter. Vi glömmer att det här någonsin har hänt. Gå och gift dig med din slampa du, så…" men Draco hann inte tala klart, för han hade fått ett hårt knytnäveslag rakt över käken.
"Våga inte kalla Ginny en slampa." morrade Potter.
Draco tryckte handen mot sin käke och tittade upp på Potter precis i tid för att se honom släppa iväg kvicken. De stod och stirrade på varandra ett tag.
"Vill du vinna? Ta kvicken. Ta den. Svårare än så är det inte." Potter sparkade ifrån marken och flög rakt upp mellan trädkronorna.
När ilskan släppte kände Draco hur han istället hade börjat darra i hela kroppen. Han hade fått snytingar av Potter och hans vänner några gånger förut,men inte på det här sättet. Inte så här.
Han sparkade upp i luften och flög långsamt tillbaka mot arenan, då kunde han se något litet blänka till nere vid marken, precis utanför stadion.
Draco flög ner och fångade kvicken, flög över läktarna och ner på marken. Slytherinlaget och eleverna jublade och applåderade segern.
Men ändå kändes det inte som att han hade vunnit.
Samma kväll söp eleverna som vanligt igen. De firade extra hårt idag eftersom det i stort sätt var första gången de vunnit mot Gryffindor, ärligt. Men det var inte ärligt, Potter hade givit kvicken till Draco. Han hade självmant gett upp.
Det verkade inte som att de skulle ha sin vanliga träff ikväll som de brukade.
Draco deltog i firandet, om än väldigt bedövad, bara för att få supa bort det han kände just nu.
"Så vad hände borta i skogen? Potter såg ganska uppriven ut när han kom tillbaka. Hade ni slagits?" frågade Nott.
"Nä… Inget hände. Vi jagade kvicken, sedan försvann den och vi flög tillbaka.Sen hittade jag den igen och tog den."
Kvällen fortsatte och människorna blev bara mer och mer berusade. Någon hade stått och busknackat på Slytherinhusets ingång några gånger, men det kan bara vara någon från Slytherin, eftersom ingen annan vet var Slytherins ingång är någonstans.
När det knackade för sjätte gången medan alla ignorerat, började Draco på riktigt bli irriterad och gick dit. Han öppnade dörren, men som vanligt stod ingen där.
"Kul. Har ni roligt nu?" ropade han blint ut i korridoren.
"Det är jag."
"Potter?"
"Kom ut och stäng dörren."
Draco sänkte rösten. "Tala aldrig mer till mig." han var precis på väg att stänga dörren, men en osynlig hand tog tag i den.
"Snälla, förlåt för att jag slog dig. Allt svartnade bara. Förlåt."
"Släpp dörren."
"Snälla, lyssna bara."
"Släpp den, sa jag."
"Kan vi inte prata om det?"
"Nej, gå nu."
Potter släppte äntligen dörren, och Draco gick in igen.
Men han gick genom sällskapsrummet, tog en flaska vin på vägen och gick sedan in på rummet och lade sig på sängen.
Han kände den svidande känslan i näsan och halsen och tog några klunkar vin.
Två månader senare, i mitten av maj, var det dags för F.U.T.T-examen. Draco visste redan att han inte skulle klara den, men han visste också att han skulle gjort sin mor besviken ifall han inte försökt.
Den första dagen pluggade han tillsammans med de andra i sin årskurs i uppehållsrummet. Theodor Nott, till exempel, var lite av en mönsterelev, så Draco bestämde sig för att sitta bredvid honom.
Det första provet var en skrivning, som var med professor Binns, den enda läraren som var ett spöke.
Under skrivningen kunde Draco inte koncentrera sig, de satt i den stora salen tillsammans med de andra sjundeårseleverna från de andra elevhemmen. De var dubbelt så många i år, eftersom ingen hunnit göra proven då Mörkrets Herre tagit över skolan förra året.
Draco såg Potter några platser framför sin egen. Han skrev lite, tittade upp i taket och såg ut som att han tänkte. Sedan tittade han bakåt och fick syn på Draco. Båda tittade bort samtidigt.
Draco satt bara och klottrade i hörnet på sitt pergament. Han förstod inte ens den första frågan.
Han lämnade in pergamentet efter en timme, och hade svarat (förmodligen fel) på bara tio frågor av trettio.
"Är du säker på att du inte vill fortsätta försöka, mr Malfoy? Du har fortfarande en och en halv timme kvar på dig." viskade professor Binns efter att snabbt ha ögnat igenom provet.
Men Draco fortsatte bara genom salen utan att svara, och gick förbi Potter på väg ut.
Det andra provet var praktik, i förvandlingskonst. Det fanns professorer där som inte tillhörde skolan, som det femte året. De skulle döma eleverna i hur bra de var.
Dracos uppgift var att förvandla bordet framför sig till en enhörning och tillbaka.
Självklart misslyckades han med det och de andra uppgifterna efter det, så han fick lämna salen ganska fort.
Han åt lunch tillsammans med några andra elever som också varit snabba med proven och gick sedan upp till astronomitornet för att ha en personlig skrivning tillsammans med professor Sinistra.
"Hoppas du klarar skrivningen bättre i natt, mr Malfoy." sa professorn med ett medlidande leende åt Draco när han reste sig för att gå.
"Jag bryr mig inte…" mumlade han bara och gick därifrån.
Resten av dagen var dubbeltimme i trolldryckskonst, som pricken över iet, tillsammans med Gryffindoreleverna.
Han klarade inte heller skrivningen i Astronomi, men han visste ändå att han hade försökt.
Den natten, den sjuttonde maj, låg Draco bara på sin säng och tittade upp i taket. Han var deppig mest hela tiden, och tom, på samma gång. Han kände inte lycka, precis som innan han börjat träffa Potter. Bara att nu var det mycket värre.
Potter lämnade i alla fall Draco ifred nu, de hade inte pratat på över tre veckor. Sista gången de pratade med varandra var när Potter försökt få i gångett samtal på lektionen i trolldryckskonst för tre veckor sedan, men Draco hade bara ignorerat honom, så tillslut gav han upp.
<b style="mso-bidi-font-weight:normal">
Det var söndag, och Draco kunde inte minnas när han någonsin hade mått värre än han gjorde idag. Gårdagen hade han försökt supa bort eftersom han visste att han inte kunde fira den tillsammans med den han ville vara med mest av alla.
Han klarade transfereringsprovet veckan innan, så efter att ha sett Harry tillsammans med Weasley inne på Tre kvastar i Hogsmeade for han hem för att tömma sin fars minibar och dricka upp flera flaskor vin inne på sitt rum på Hogwarts.
Zabini, Nott och Goyle hade låtit honom vara hela kvällen, de ville inte blanda sig i det Draco gick igenom just nu.
Så nu vaknade han klockan halv två på eftermiddagen med dunkande huvud och skvalpande mage.
Efter att ha spytt ut hela sin vikt i toaletten gick han till plugghästens rum i Slytherins elevhem. Han hette John Finn.
Finn hade allt man kunde få tag på i trolldryckssalen i sitt rum, så han kunde snabbt koka i ordning vad Draco än ville ha. Han ville ha bakfylle extrakt, och fick betala två galleoner för den.
"Giriga jävel." sa Draco när han tog emot flaskan med drycken.
"Alkoholist." mumlade Finn och stängde dörren efter sig.
Draco drack allt i en klunk och kände sig redan mycket bättre.
Han kunde inte gå ner för att äta eftersom han missat lunchen, så han gick istället till sitt rum för att sova bort det sista av bakfyllan.
På kvällen gick han med Goyle till den stora matsalen. Några Gryffindorelever gick framför dem och Draco började inte tjuvlyssna på dem förrän han hörde två namn som fångade hans intresse.
"Potter… Weasley…" sa flickorna framför honom. Han ökade farten så han kunde höra mer. "Han friade till henne igår, och hon sa ja. De ska gifta sig nästa sommar."
"Åh, vad kul för dem. Jag som inte ens har en pojkvän…" sa den andra tjejen nedslaget.
Draco stannade. Hade Harry friat till Weasley? Skulle de gifta sig snart?
"Malfoy?" Goyle, som hade gått förbi Draco, tittade nu bakåt. "Vad är det?"
"Ingenting." mumlade Draco och gick förbi med bestämda steg.
Hade Draco lyssnat på hela samtalet hade han hört att de pratade om att Potters vän Weasley hade friat till Hermione, men nu var det redan försent.
Resten av dagen hade legat i mörker, och Draco vaknade inte till på riktigt förrän han stod inne i omklädningsrummet nästa dag.
Han hade varit på lektioner i en hel dag utan att ha lagt större vikt vid det.Han hade inte varit kontaktbar sen middagen igår kväll.
Warrington knäppte med fingrarna framför Draco. "Jag frågade ifall vi har någon taktik? Matchen börjar om tio minuter."
"Va? Öh… nej. Kör på bara, som vanligt. Kom ihåg att vaktaren är deras svaga punkt. Det kommer vara jagarna som vaktar målet mest. Bli av med jagarna och gör sedan mål." babblade han på.
De andra verkade nöjda med det, så de frågade inget mer.
Väl inne på stadion blev Slytherinlaget presenterade. Draco gick fram till mitten där madam Hooch stod tillsammans med Harry Potter, som var lagkaptenen för Gryffindors lag.
"Skaka hand, lagkaptener." sa Hooch automatiskt, hon hade varit domare i många år nu.
Draco sträckte fram handen och såg rakt in i Potters ögon, men Potter log lite när de skakade hand.
Draco rörde inte en min, och det fick Potter att chockat titta åt ett annat håll.
"Upp på era kvastar!" ropade Hooch åt båda lagen och alla satte sig på sina kvastar. Hon släppte först ut kvicken, sedan dunkarna och tog fram klonken och ställde sig närmare mitten. Potter höll hela tiden ögonen på kvicken eftersom han verkade bli besvärad av blicken Draco gav honom. "På min signal. Tre, två,ett…" visselpipan ljöd, Hooch slängde upp klonken i luften och sedan var matchen igång.
Kommentatorn, en elev Draco inte kände igen men som var från Hufflepuff, berättade för alla att Slytherins jagare nu närmade sig Gryffindors mållinje.
Draco flög förstrött omkring, utan att lägga större uppmärksamhet på var kvicken kunde vara, och såg att även fast han inte hade varit till stor hjälp inne i omklädningsrummet – så hade de ändå lytt hans råd. Slagmännen slog precis iväg varsin dunkare på Weasleytjejen och en annan av Gryffindors jagare. Draco skrattade när han såg hur ont Weasley fick i axeln och vrålade av ilska.
"Tio poäng till Slytherin!" ropade Hufflepuffaren.
Potter såg åt Dracos håll just som han skrattade gott för sig själv, och han såg arg ut.
Gryffindor fick ett mål nästan direkt efter, sedan gjorde Slytherin två mål till på raken.
"Potter har fått syn på kvicken!" tre fjärdedelar av eleverna på läktarna började ropa och heja på Potter som flög väldigt fort utanför arenan.
Draco kände att han var tvungen att haka på nu så ingen skulle misstänka att han redan tröttnat.
Den annars så gråa himlen började nu bli ännu mörkare. Toppen, tänkte Draco,ska det börja regna nu också…
Potter flög ut över den förbjudna skogen och sedan rakt ner mellan träden. Det bar honom emot, men Draco visste att han skulle bli tvungen att följa efter.
Helt plötsligt stelnade han till, tre meter från marken medan han försökte leta efter Potter, tappade greppet om kvasten och föll handlöst ner mot marken.
Han låg bara där på barrmattan, utan att kunna röra någonting utom ögonen som flackade omkring. Hade Potter använt kroppslåsningsbesvärjelsen på honom?
Draco hörde en duns precis vid huvudet och försökte se åt det hållet.
"Vad är ditt problem?" sa Potter ilsket. "Jag vet att vi ska hålla det här hemligt, men måste du bete dig som ett praktarsel?"
Draco fick inte fram ett ljud medan Potter gick runt och satte sig på huk så de kunde se på varandra.
"Jag börjar misstänka att det var din plan, eller hur? Att bryta armen på Ginny? Vad har hon gjort dig?"
Draco himlade med ögonen. Vad skulle han kunna säga?
Potter pekade med trollstaven på Draco, nu kunde han röra sig igen, och prata.
"Så? Ifall det var min plan då?" Draco satte sig och gned på sin rygg med baksidan av handen, han hade fått ont efter fallet. Sedan såg han på Potters andra hand. "Är det där kvicken?"
Potter höll kvicken hårt i sin vänstra näve, silvervingarna spretade ut mellan fingrarna. "Det skulle ju se dumt ut ifall den dök upp där borta medan vi är här."
"Varför tog du mig hit?" Draco ställde sig upp och borstade bort våt jord och överbliven snö från klädnaden. "Vi måste fortsätta med spelet."
"Visst, men kan du lämna min flickvän utanför det här, tack?"
"Snarare fästmö…" mumlade Draco, gick bort en bit för att hämta sin kvast och satte sig på den igen.
"Vad sa du?"
"Tror du inte att jag hörde det? Potter friade till sin älskade Weasley på Alla hjärtans dag. Det går rykten, såklart, men jag såg er också. Hur vågar du knäböja framför henne när jag kan se det?"
"Vad snackar du om?" Potter klev av sin egen kvast han nyss satt sig över och gick med snabba steg fram mot Draco. "Det var du som ville lämna känslorna utanför det här! Jag har…"
"Det spelar ingen roll längre, Potter. Vi glömmer att det här någonsin har hänt. Gå och gift dig med din slampa du, så…" men Draco hann inte tala klart, för han hade fått ett hårt knytnäveslag rakt över käken.
"Våga inte kalla Ginny en slampa." morrade Potter.
Draco tryckte handen mot sin käke och tittade upp på Potter precis i tid för att se honom släppa iväg kvicken. De stod och stirrade på varandra ett tag.
"Vill du vinna? Ta kvicken. Ta den. Svårare än så är det inte." Potter sparkade ifrån marken och flög rakt upp mellan trädkronorna.
När ilskan släppte kände Draco hur han istället hade börjat darra i hela kroppen. Han hade fått snytingar av Potter och hans vänner några gånger förut,men inte på det här sättet. Inte så här.
Han sparkade upp i luften och flög långsamt tillbaka mot arenan, då kunde han se något litet blänka till nere vid marken, precis utanför stadion.
Draco flög ner och fångade kvicken, flög över läktarna och ner på marken. Slytherinlaget och eleverna jublade och applåderade segern.
Men ändå kändes det inte som att han hade vunnit.
Samma kväll söp eleverna som vanligt igen. De firade extra hårt idag eftersom det i stort sätt var första gången de vunnit mot Gryffindor, ärligt. Men det var inte ärligt, Potter hade givit kvicken till Draco. Han hade självmant gett upp.
Det verkade inte som att de skulle ha sin vanliga träff ikväll som de brukade.
Draco deltog i firandet, om än väldigt bedövad, bara för att få supa bort det han kände just nu.
"Så vad hände borta i skogen? Potter såg ganska uppriven ut när han kom tillbaka. Hade ni slagits?" frågade Nott.
"Nä… Inget hände. Vi jagade kvicken, sedan försvann den och vi flög tillbaka.Sen hittade jag den igen och tog den."
Kvällen fortsatte och människorna blev bara mer och mer berusade. Någon hade stått och busknackat på Slytherinhusets ingång några gånger, men det kan bara vara någon från Slytherin, eftersom ingen annan vet var Slytherins ingång är någonstans.
När det knackade för sjätte gången medan alla ignorerat, började Draco på riktigt bli irriterad och gick dit. Han öppnade dörren, men som vanligt stod ingen där.
"Kul. Har ni roligt nu?" ropade han blint ut i korridoren.
"Det är jag."
"Potter?"
"Kom ut och stäng dörren."
Draco sänkte rösten. "Tala aldrig mer till mig." han var precis på väg att stänga dörren, men en osynlig hand tog tag i den.
"Snälla, förlåt för att jag slog dig. Allt svartnade bara. Förlåt."
"Släpp dörren."
"Snälla, lyssna bara."
"Släpp den, sa jag."
"Kan vi inte prata om det?"
"Nej, gå nu."
Potter släppte äntligen dörren, och Draco gick in igen.
Men han gick genom sällskapsrummet, tog en flaska vin på vägen och gick sedan in på rummet och lade sig på sängen.
Han kände den svidande känslan i näsan och halsen och tog några klunkar vin.
Två månader senare, i mitten av maj, var det dags för F.U.T.T-examen. Draco visste redan att han inte skulle klara den, men han visste också att han skulle gjort sin mor besviken ifall han inte försökt.
Den första dagen pluggade han tillsammans med de andra i sin årskurs i uppehållsrummet. Theodor Nott, till exempel, var lite av en mönsterelev, så Draco bestämde sig för att sitta bredvid honom.
Det första provet var en skrivning, som var med professor Binns, den enda läraren som var ett spöke.
Under skrivningen kunde Draco inte koncentrera sig, de satt i den stora salen tillsammans med de andra sjundeårseleverna från de andra elevhemmen. De var dubbelt så många i år, eftersom ingen hunnit göra proven då Mörkrets Herre tagit över skolan förra året.
Draco såg Potter några platser framför sin egen. Han skrev lite, tittade upp i taket och såg ut som att han tänkte. Sedan tittade han bakåt och fick syn på Draco. Båda tittade bort samtidigt.
Draco satt bara och klottrade i hörnet på sitt pergament. Han förstod inte ens den första frågan.
Han lämnade in pergamentet efter en timme, och hade svarat (förmodligen fel) på bara tio frågor av trettio.
"Är du säker på att du inte vill fortsätta försöka, mr Malfoy? Du har fortfarande en och en halv timme kvar på dig." viskade professor Binns efter att snabbt ha ögnat igenom provet.
Men Draco fortsatte bara genom salen utan att svara, och gick förbi Potter på väg ut.
Det andra provet var praktik, i förvandlingskonst. Det fanns professorer där som inte tillhörde skolan, som det femte året. De skulle döma eleverna i hur bra de var.
Dracos uppgift var att förvandla bordet framför sig till en enhörning och tillbaka.
Självklart misslyckades han med det och de andra uppgifterna efter det, så han fick lämna salen ganska fort.
Han åt lunch tillsammans med några andra elever som också varit snabba med proven och gick sedan upp till astronomitornet för att ha en personlig skrivning tillsammans med professor Sinistra.
"Hoppas du klarar skrivningen bättre i natt, mr Malfoy." sa professorn med ett medlidande leende åt Draco när han reste sig för att gå.
"Jag bryr mig inte…" mumlade han bara och gick därifrån.
Resten av dagen var dubbeltimme i trolldryckskonst, som pricken över iet, tillsammans med Gryffindoreleverna.
Han klarade inte heller skrivningen i Astronomi, men han visste ändå att han hade försökt.
Den natten, den sjuttonde maj, låg Draco bara på sin säng och tittade upp i taket. Han var deppig mest hela tiden, och tom, på samma gång. Han kände inte lycka, precis som innan han börjat träffa Potter. Bara att nu var det mycket värre.
Potter lämnade i alla fall Draco ifred nu, de hade inte pratat på över tre veckor. Sista gången de pratade med varandra var när Potter försökt få i gångett samtal på lektionen i trolldryckskonst för tre veckor sedan, men Draco hade bara ignorerat honom, så tillslut gav han upp.
Annons
Visa toppen
Show footer