Wednesday 29 September 2010 photo 1/1
|
Vi visste båda hur det skulle sluta.
Men ändå, av varje sekund ville vi njuta.
Och nu, tårarna, ja, de rinner.
Då du sakta men säkert ur mitt liv försvinner.
Bara tanken gjorde så ont.
Att veta att utan dig skulle allt vara så tomt.
Jag skulle sakna din röst, sakna ditt skratt.
Skulle ligga och tänka på dig varje natt.
"Underbart är kort" har man till mig sagt.
Och att allt måste få gå i sin egen takt.
"Pusselbitarna måste falla på plats."
Innan jag kan börja backa för att ta sats.
Det gjorde ont att höra sanningen på sånt vis.
Och då tänkte jag att det var en sanning så orättvis.
Jag ville inte lyssna, jag ville inte stanna.
Och alla som hade något att säga, ville jag förbanna.
Men då tog du min hand och sa:
"Ingen kan någonsin mig från dig ta."
Jag kunde inte rå för det, men då rann en tår.
Jag kramade om dig, mot kinden min kände jag ditt hår.
Kändes som en mardröm, allt jag ville var att få vakna.
För jag ville aldrig dig behöva sakna.
Men det var ofrånkomligt.
Men tiden vi hade, oförglömligt.
Tillbaks på ruta ett.
För jag visste inget annat sätt.
Men i min ensamhet lärde jag mig att stå ut.
För en sak visste jag säkert och det var att vår saga inte var slut.
av/Jramos
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sat 2 Oct 2010 15:48
han är cool han ! : )
finns ,<3
finns ,<3
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/feride/473477853/