January
Sunday 2 November 2008 photo 2/10
|
Jag sitter i mitt rum. Alldeles själv, ingen som man kan prata med. Hör bara musiken men hör den svagt fast det är på max. Kan inte förstå varför jag hör den svagt då?
Troligen för att jag tänker på så mycket så jag inte hör musiken som försöker lugna ner en. jag börjar fokusera på musiken istället för att tänka inte på så mycket så man vet vad man ska tänka på sen.
Tänker på två personer som jag vet kan få mig på lite bättre humör. Som vill hjälpa mig upp ur gropen och inte täcka över mig i den som dom andra vill.
Jag tar tag i deras händer och känner hur dom försöker dra upp mig ur gropen men det går inte. Sitter fast där som en sten som inte går att rubba på. Jag tittar på dom med en blick som säger "Lämmna mig här! Jag förtjänar att sitta fast här." Men blivkarna jag få tillbaka var dom som kan skära rakt igenom en diamant. Den blicken sa "Vi tänker inte lämmna dig här! För du har inte förtjänat att vara här nere." Dom hoppade ner igropen och gjorde mig sälskap istället för att lämmna mig. Jag kännde närhet och kärlek av dom då och riktigt omtyckt av några personer som står mig nära!
Dom kan jag alltid lita på och kan prata med om allt! För dom är inte som alla andra och säger till annat folk och sånt. För dom är riktigta vänner! riktiga vänner som man verkligen kan lita på.
Skulle jag inte ha dom så skulle jag inte vara lika glad som jag kan när jag är med dom.
Vänner är viktigt att ha när man inte vet vart man ska ta vägen. Dom kan rådgiva en från dumma saker som man kan tänka och leda en på en bättre och säkrare väg istället för att gå en farlig väg för dig själv.
Skadar jag mig själv skadar jag mina vänner för dom blir sårade också om jag gör det själv.
Troligen för att jag tänker på så mycket så jag inte hör musiken som försöker lugna ner en. jag börjar fokusera på musiken istället för att tänka inte på så mycket så man vet vad man ska tänka på sen.
Tänker på två personer som jag vet kan få mig på lite bättre humör. Som vill hjälpa mig upp ur gropen och inte täcka över mig i den som dom andra vill.
Jag tar tag i deras händer och känner hur dom försöker dra upp mig ur gropen men det går inte. Sitter fast där som en sten som inte går att rubba på. Jag tittar på dom med en blick som säger "Lämmna mig här! Jag förtjänar att sitta fast här." Men blivkarna jag få tillbaka var dom som kan skära rakt igenom en diamant. Den blicken sa "Vi tänker inte lämmna dig här! För du har inte förtjänat att vara här nere." Dom hoppade ner igropen och gjorde mig sälskap istället för att lämmna mig. Jag kännde närhet och kärlek av dom då och riktigt omtyckt av några personer som står mig nära!
Dom kan jag alltid lita på och kan prata med om allt! För dom är inte som alla andra och säger till annat folk och sånt. För dom är riktigta vänner! riktiga vänner som man verkligen kan lita på.
Skulle jag inte ha dom så skulle jag inte vara lika glad som jag kan när jag är med dom.
Vänner är viktigt att ha när man inte vet vart man ska ta vägen. Dom kan rådgiva en från dumma saker som man kan tänka och leda en på en bättre och säkrare väg istället för att gå en farlig väg för dig själv.
Skadar jag mig själv skadar jag mina vänner för dom blir sårade också om jag gör det själv.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ffs-ftw/289292204/
Visa toppen
Show footer