Går efter stranden, solen ligger precis på kanten vid berget på väg upp.
Solen speglas i vattnets glans och skapar ett underbart ljus.
I ena handen håller jag i en ros.
Stor och skarpt röd färg. En stark och praktfull ros.
I andra handen håller jag i knivens blad.
Tittar i mina händer, vet inte vad jag ska välja...
Sluter mina händer och spänner dom hårt...känner hur det rinner ur min hand.
Känner hur bladet trycker in i min hand och blodet droppar...
Sluter mina ögon....öppnar dom och tittar ner mot mina händer.
Sträcker ut händerna mot vattnet...vad ska jag behålla...kniven där jag har ett helvete..
Där jag minns allt från förr, ärr som påminner mig och gör allt värre.
Eller ska jag välja rosen som strålar så fint i solens ljus.
Där jag försöker blicka framåt där de finns kanske ett litet hopp om att hitta nån, hitta nya vänner?

Tankarna går, tiden står stilla...
plask
Ser hur kniven sjunker mot botten och täcks av sanden på sjöns botten.
Tittar på rosen, tittar på hur stark färgen blir i solens ljus, sätter mig på stranden nära vattnet..
Lyssnar på vågorna, lyssnar på vindens ljud.
Önskade man hade en som kunde sitta brevid en, kunde kolla på sol uppgången med, lägga sitt huvud på hennes axel och bara kännaa sig lugn...
Men det kommer ta ett tag innan det händer.
Så sitter för mig själv på stranden och bara lyssnar och värms av solen i ensamheten..

att du hade skrivit.