January
Thursday 13 May 2010 photo 13/17
|
Vissa säger att man är en ängel.
Att du är så snäll som en ängel är men borde jag inte då få vara uppe bland änglarna och inte här?
Borde jag inte synas för allt folk då?
Ne tydligen så få jag inte de.
Istället ska man få höra en massa kommentarer.
Få komma ihåg en massa himla jobbiga minnen som ska plåga en varje dag.
De går inte snabbt utan de går bara segt istället.
De är en plågande känsla som gnager en i huvudet och bara male hela tin.
En massa tankar far in där och man vill bara skrika och göra vad som helst för att få bort dom.
Men de går inte.
Jag försöker använda nånting mot det och finner musiken som bromsar ner de en bir.
Som ett bil däck när man bromsar. De går inte fort utan de tar bara längre tid för den att slitas ner för de är gummi.
Lika dant som tankarna.
För hade man inte haft musiken som kopplar bort hjärnan så skulle man inte orkat leva.
Man far in i en trans när man lyssnar på musik.
Man blir mer lungn och kan tänka lite klarare i den tjocka dimman i huvudet.
Men den är inte fullt ut perfekt.
Om de finns nån som vet hur man få bort alla hemska minnen utan att dö så säg hur.
För jag skulle villja veta de.
För de skulle vara skönt.
Men tyvär så går inte de för finns ionget.
Bara i döden kan all smärta försvinna.
Men jag vill inte dö för dom som står mig nära skulle sakna mig så jag stå ut så länge jag orkar.
Så jag få försöka överleva ett tag till
Att du är så snäll som en ängel är men borde jag inte då få vara uppe bland änglarna och inte här?
Borde jag inte synas för allt folk då?
Ne tydligen så få jag inte de.
Istället ska man få höra en massa kommentarer.
Få komma ihåg en massa himla jobbiga minnen som ska plåga en varje dag.
De går inte snabbt utan de går bara segt istället.
De är en plågande känsla som gnager en i huvudet och bara male hela tin.
En massa tankar far in där och man vill bara skrika och göra vad som helst för att få bort dom.
Men de går inte.
Jag försöker använda nånting mot det och finner musiken som bromsar ner de en bir.
Som ett bil däck när man bromsar. De går inte fort utan de tar bara längre tid för den att slitas ner för de är gummi.
Lika dant som tankarna.
För hade man inte haft musiken som kopplar bort hjärnan så skulle man inte orkat leva.
Man far in i en trans när man lyssnar på musik.
Man blir mer lungn och kan tänka lite klarare i den tjocka dimman i huvudet.
Men den är inte fullt ut perfekt.
Om de finns nån som vet hur man få bort alla hemska minnen utan att dö så säg hur.
För jag skulle villja veta de.
För de skulle vara skönt.
Men tyvär så går inte de för finns ionget.
Bara i döden kan all smärta försvinna.
Men jag vill inte dö för dom som står mig nära skulle sakna mig så jag stå ut så länge jag orkar.
Så jag få försöka överleva ett tag till
Visa toppen
Show footer