November
Friday 14 August 2015 photo 1/1
|
Det känns som smärtan äter upp mig in ifrån, saknaden skär i hjärtat på mig och jag vet inte vart jag ska ta vägen längre. Ju längre tid det går ju mer börjar jag inse att du inte är kvar hos mig, och det gör ondare och ondare för varje dag som går. Igår va jag och sa ett riktigt farväl av dig, för första och sista gången, och jag som aldrig trodde att jag skulle behöva göra det, inte än iallafall, ditt liv hade ju just börjat. Att behöva gå på din bästaväns begravning är det jobbigaste och svåraste jag gjort, men jag har lovat att för dig gör jag allt, precis som du gjorde för mig.
Jag saknar att vakna upp på morgonen och läsa dina godmorgon sms, jag saknar att bara ligga på sängen och prata om allt, alla våra spontana ideer, ja allt. Det fanns inte en gång som inte du och jag skrattade oss igenom dagarna. Nu har jag ingen som jag kan göra det med längre, det finns ingen som kan få mig att skratta så, inte längre. Jag hade verkligen huttat den finaste vännen, trotts att vi ibland hade våra tjaffs, men det har vi alla och vi löste det direkt.
Jag vet ingenting längre, jag går bara runt och tänker på dig, dag ut och dag in. Jag kommer aldrig kunna krama om dig igen, jag kommer aldrig kunna höra ditt skratt igen eller få se dig igen. Jag hoppas iallafall att du ser ner på mig och hälsar på mig ibland, för jag kan ju inte vara utan dig hur länge som hellst, det går bara inte.
Det finns så mycket som snurrar runt i mitt huvud, saker som jag aldrig hann säga, och ibland undrar jag hur de skulle vara om du va här igen, om du bara dök upp från ingenstans igen, och allt va som vanligt. Det känns fortfarande lite som en mardröm, men dagarna går och jag måste inse att jag lever i verkligheten.
Mattias, jag älskar och saknar dig.
Bästavän. ❤
Jag saknar att vakna upp på morgonen och läsa dina godmorgon sms, jag saknar att bara ligga på sängen och prata om allt, alla våra spontana ideer, ja allt. Det fanns inte en gång som inte du och jag skrattade oss igenom dagarna. Nu har jag ingen som jag kan göra det med längre, det finns ingen som kan få mig att skratta så, inte längre. Jag hade verkligen huttat den finaste vännen, trotts att vi ibland hade våra tjaffs, men det har vi alla och vi löste det direkt.
Jag vet ingenting längre, jag går bara runt och tänker på dig, dag ut och dag in. Jag kommer aldrig kunna krama om dig igen, jag kommer aldrig kunna höra ditt skratt igen eller få se dig igen. Jag hoppas iallafall att du ser ner på mig och hälsar på mig ibland, för jag kan ju inte vara utan dig hur länge som hellst, det går bara inte.
Det finns så mycket som snurrar runt i mitt huvud, saker som jag aldrig hann säga, och ibland undrar jag hur de skulle vara om du va här igen, om du bara dök upp från ingenstans igen, och allt va som vanligt. Det känns fortfarande lite som en mardröm, men dagarna går och jag måste inse att jag lever i verkligheten.
Mattias, jag älskar och saknar dig.
Bästavän. ❤
Comment the photo
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fiiasoderstrom/520304850/
Visa toppen
Show footer